Titeln avslöjar min dag men idag har i alla fall min delaktighet i the Educational Project startat här i Uberlandia. Känns skönt att få komma igång även om jag tror att det kan bli en stor utmaning. Det är ingen på skolan förutom jag och hon jag jobbar med som pratar engelska, och vi pratar inte portugisiska. Hon jag jobbar med heter Maria, är från Ryssland men pluggar i England (eftersom hon presenterade sig så antar jag att det är viktigt för henne att man understryker det). Hon har varit här i en vecka och började jobba i torsdag. Eftersom jag kom när halva skoldagen gått och det var min första dag så undervisade hon och jag iakttog hur hon gör, men imorgon ska jag ta en mer aktiv roll. Eleverna är mellan 8 och 11 år. Det är speciellt att undervisa barn som inte förstår vad man säger och vi förstår inte vad de säger. Vi använder basic words så som "silencio" och sen blir det mycket att peka på saker och säga det engelska ordet. Det kommer bli långa dagar, börjar 8.30 och slutar vid 15.30. Skoldagen är uppdelad i två delar, första halvan är det en barngrupp och sen på eftermiddagen kommer nästa barngrupp. De barngrupperna är uppdelade i två så sammanlagt blir det fyra små grupper att undervisa.
För att kunna kommunicera med kvinnan som verkar vara någon form av headteacher på skolan använde vi google translate, det blir ju inte hundraprocentigt korrekt men man förstår varandra. Himla smidigt, det är även så jag kommunicerar med brodern här hemma.
När jag åkte till skolan så kom det en kille från AIESEC och hämtade mig och han visade mig hur man åker buss dit. På vägen hem tog jag och Maria sällskap på första bussen till bussterminalen men där skulle vi med olika bussar. Gick bra att åka buss själv, förutom att jag hoppade av för tidigt. Om jag hade hoppat av där jag skulle så hade det bara varit 50 meter hem från hållplatsen men nu blev det en trevlig promenad istället. Var över förväntan lugn trots att det var första gången jag var på egen hand här i Uberlandia men jag tänkte på vad pappa sa till mig innan han sa hej då och lämnade mig på Arlanda "om det händer något så var cool". Jag såg ju vilket håll bussen fortsatte åt och visste på ett ungefär vart jag skulle så jag traskade på och vid slutet av vägen kom jag till en affär som jag och Larissa varit vid förut och då visste jag hur jag skulle gå för att komma hem.
Såhär ser klassrummet ut. Svarta tavlan är målad direkt på väggen.
Här är "matsalen" som inte är någon sal utan mest är en plats med tak över.
Här är skolgården som är precis bevid matsalen.
En liten tistel:
AIESEC har en fin slogan och stoltserar med att de finns massor av länder och att det är världens största studemtorganistation. Men jag är lite skeptiskt för efter dessa dagar jag varit här så känns det som att det är mycket snack och stora fina ord. Nog för att de kom och hämta mig vid flygplatsen men sen så hörde jag ingenting från dem förän igår, det hade ju varit så lätt om de bara hade förklarat vad planen var och vem jag ska kontakta om jag har frågor. Sen idag när jag hade varit på skolan i ett par timmar så kom det en annan kille från AIESEC (alltså inte han som följde mig till skolan på morgonen) och hade en annan volontär med sig som trodde att hon skulle vara där. Tydligen så står det i deras kontrakt med skolorna att det får vara max två volontärer på samma skola. Så han frågade mig om jag trivdes där (vilket är svårt att svara på efter två timmar) eller om jag ville byta - så jag stannade kvar och den andra fick åka vidare till en annan skola. Har ju inte jobbat för AIESEC i Sverige så vet inte om de är bättre men själv hade jag nog organiserat det på ett bättre sätt (såklart!) och sett till att volontärerna som kommer hit har en bestämd plats redan från början, jag tänker mig att det är lättare att hålla koll på vilka platser som är upptagna respektive lediga. Men det kanske bara är jag... hehe
AIESEC har en fin slogan och stoltserar med att de finns massor av länder och att det är världens största studemtorganistation. Men jag är lite skeptiskt för efter dessa dagar jag varit här så känns det som att det är mycket snack och stora fina ord. Nog för att de kom och hämta mig vid flygplatsen men sen så hörde jag ingenting från dem förän igår, det hade ju varit så lätt om de bara hade förklarat vad planen var och vem jag ska kontakta om jag har frågor. Sen idag när jag hade varit på skolan i ett par timmar så kom det en annan kille från AIESEC (alltså inte han som följde mig till skolan på morgonen) och hade en annan volontär med sig som trodde att hon skulle vara där. Tydligen så står det i deras kontrakt med skolorna att det får vara max två volontärer på samma skola. Så han frågade mig om jag trivdes där (vilket är svårt att svara på efter två timmar) eller om jag ville byta - så jag stannade kvar och den andra fick åka vidare till en annan skola. Har ju inte jobbat för AIESEC i Sverige så vet inte om de är bättre men själv hade jag nog organiserat det på ett bättre sätt (såklart!) och sett till att volontärerna som kommer hit har en bestämd plats redan från början, jag tänker mig att det är lättare att hålla koll på vilka platser som är upptagna respektive lediga. Men det kanske bara är jag... hehe