Tänkte inte göra någon djupare analys av rubriken utan mer konstatera att det redan har gått en månad sedan jag lömnade Sverige. Har gått väldigt fort måste jag säga. Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt men det är ju inte som att jag har haft hysteriskt roligt, jag trivs bra men jag har inte haft ett så aktivt liv om man säger så. Kan tänka mig att resterande tiden kommer försvinna förbi.
Idag har jag varit "dinner lady", ett finare ord för mattant. En av de som brukar vara där var sjuk så då frågade de mig. Jag har det där i mig skulle jag nog vilja påstå med tanke på att jag har jobbat på både fik och restaurang. Och det här är inget jätteavancerat jobb utan går mest ut på att ställa fram och duka av. Det är en väldigt liten skola så de har ingen matsal utan dukar upp i klassrummen. Några av de äldre killarna skrattade åt mig när jag stod där i förklädde men de flesta såg bara förvånade ut över att jag skulle vara dinner lady (vad är det med engelsmännen att säga dinner om lunch och tea om middag?)
När barnen hade ätit upp och skulle ut för lunchrast så skulle jag vara rastvakt. Idag var det blåsigt som bara den så att en liten tjej blåste omkull och slog sig på knäna och i händerna, fyraåringarna är ju inte så stora så ett lätt offer för starka vindar. Men vinden var väldigt stark så även jag kände det som att jag skulle blåsa omkull och jag var glad att jag hade håret uppsatt i en hästsvans.
När jag var klar med mina dinner lady-sysslor så fick jag sätta mig i personalrummet och äta lunch. Ganska skönt faktiskt att sitta där i lugn och ro äta.
Har haft min första Sverige-lektion med de yngsta eleverna idag. Det är första gången jag har arbetat med så små barn, borträknat när jag hade prao i nian på en förskola, men det gick bra tycker jag. De var duktiga och satt och lyssna och ställde frågor till mig om Sverige. Jag berättade lite om svenska skolan och sen lärde jag dem några enkla fraser och att räkna till tio. Vi avslutade med att sjunga "Blinka lilla stjärna" på svenska, var nog mest jag som sjöng men de gjorde att gott försök och det var ju första gången de hade svenska. Även de hade svårt med sj-ljudet när de skulle säga "sju" och "stjärna" så då tränade vi på att göra bara det ljudet och jag sa att de kunde tänka sig att de var en arg katt som fräser. Barnen var nästan bättre än lärarna på att härma svenska språket men tror alla var farcinerade över att höra mig prata svenska.