Idag på förmiddagen kom det en främmande man till skolan som blödde från huvudet och som behövde hjälp att ringa ambulans. Han jobbade tydligen som bud och hade varit till en av gårdarna i närheten av skolan. Då hade han tydligen ramlat och slagit upp ett jack i närheten av tinning. Eftersom han inte hade någon mottagning på sin mobil hade han lyckats ta sig till skolan för att be om hjälp, vilket han fick. Detta var samtidigt som barnen var ute på rast och om de hade gått in den vanliga vägen så hade de gått förbi den skadade mannen. Lärarna ville undvika uppståndelse och ledde in barnen genom en annan ingång. Genast hade det börjat spridas rykten bland barnen om varför de var tvungna att ta en annan väg in och vad den där mannen var för typ. På något sätt typiskt människor i allmänhet att tro det värsta men så har ju barn väldigt bra fantasi till att komma på historier. Som man kunnat konstatera tidigare så är det ju inte konstigt att häxjakter var vanliga förr för det är ändå svårt att tro att små oskyldiga barn skulle ljuga.
På tal om något helt annat. Britter är kända för sin torra humor och den har jag blivit varse i personalrummet. Har inte blivit utsatt själv eller börjat utöva det själv än men det kommer nog tids nog. Idag när de höll på så avslutade de med att säga ”Poor Emelie, of all places in England, she ended up here”, det är ju sådant man alltid säger när någon är ny i sällskapet och som inte riktigt är van vid jargongen. Men jag måste säga att det är en lättnad att de är så. När jag först såg att skolan hette ”Church of England primary school” blev jag faktiskt lite rädd att det skulle vara en jättestrikt och religiös skola, men så är det inte. Nog för att de sjunger någon liten psalm på morgonen, prästen hälsar på varannan vecka och de ber bordsbön, men mer än så är det inte och jag känner inte att de försöker göra mig mer religiös än vad jag redan är (jag är konfirmerad och går i kyrkan max en gång per år, that’s it)