Dottern i familjen går en filosofikurs på college så idag blev det en liten filosofisk diskussion vid middagsbordet.
Annars då? Ledig idag med - jag är långt ifrån väggen om man säger så. Har tvättat idag men det var inga konstigheter så vi lämnar det där.
Tog mig ut och joggade på eftermiddagen. Dels för att få dagens träning men även för att få lite frisk luft. Kan inte säga att jag har fått starkare känslor för löpning än vad jag hade innan fast jag tycker det är skönt att träna och motionera och då har jag inte så många alternativ här ute på landet. Men på senaste tiden har det varit fint väder och det gör en ju lite mer motiverad och det är väldigt fint att springa här, och ibland så känner man doften av kogödsel (ingen angenäm doft när man är andfådd dock). Här om dagen blev min vanliga runda ungefär 500 m kortare än vanligt för att det stod kor på vägen.
Men jag skulle behöva en Bob eller Jillian (ytterligare en BiggestLoser-referens till min träning) som skriker på mig för jag har en förmåga att ge upp så fort det känns lite tungt (inte det att jag stannar men joggningen övergår till promenad). Jag skulle antagligen börja gråta om någon skrek på mig men för ytterligare BiggestLoser-referens så verkar det ju vara det man behöver göra för att träningen ska bli helt framgångsrik. Idag ägnade jag mig åt lite backträning och sprang upp och ner för en backe ett antal gånger vilket är väldigt jobbigt och tjatigt men väldigt skönt när man kommer upp och har klarat det.
Imorgon ska jag till skolan igen, känns bra.
En tripp till Whitby
Idag var jag ledig och för att inte bara skrota runt hemma åkte jag till Whitby. Det är en liten stad som ligger vid havet inte alltför långt här ifrån. Pappan skjutsade mig till tågstationen i Danby och så tog jag tåget där ifrån.
Det var en fin liten stad. Men berättar nog mer med hjälp av bilder för att få lite flyt i det hela.
S:t Mary's Parish Church. De som ligger begravda där har fin utsikt över havet vilket tyvärr inte syns på den här bilden.
Whitby Abbey
Fin vy över staden
En gata. Det var lite Gamla Stan/Visby-känsla över gatorna i Whitby.
Staden ur annan vinkel
Min lunch, känns stereotypiskt för England
Captain Cook
The Whale Arch - det var käkbenet från någon specifik val och monumentet ska symbolisera att det varit en fiskarstad eller något sånt
Obligatorisk egoturistbild
Accomondation anyone? Pretty please?
Idag var jag på visning av ett boende i Danby. Jag trivs hos min värdfamilj men det vore skönt att på inne i byn istället för utanför byn för det känns som att jag skulle få lite mer frihet då. Just nu är jag låst till att be föräldrarna skjutsa mig ifall jag vill någonstans eftersom jag inte har någon egen bil.
En av lärarna på skolan kände någon som kände någon som hade ett rum/lägenhet i huset till uthyrning. Det var ett gulligt boende, det är nog rätta beskrivningen. Men det finns ett stort minus och det är att det inte finns internet i den delen av huset. Jag har inget emot att bo och underhålla mig själv under veckorna (min plan är att träffa andra comenius assistenter på helgerna som bor i närheten fast inte nära om ni förstår den förklaringen) så länge jag har tillgång till internet. Det är inte enbart för att kolla facebook utan även för att kolla upp saker eftersom det här är en ny plats för mig. Det är ett äldre par som har huset och när läraren som var med mig frågade vad jag tyckte så påpekade jag just det med internet och hon förstod mig och konstatera att äldre människor nog inte förstår hur mycket man använder internet i dagens samhälle, eller så gör de det bara att de själva inte använder det. Ett annat minus var att det i badrummet fanns ett badkar men inte någon duschslang vilket försvårar en del när man ska tvätta håret men det hade jag nog kunna lära mig att leva med.
Kvinnan som ägde huset var lite orolig att det skulle bli ensamt för mig men det är ju inte som att jag har fler vänner någon annanstans i Danby eller grannbyn Castleton. Och därför behöver jag internet för att underhålla mig själv (nu låter det som att jag försöker övertala er till att förstå).
Detta blandat med den ”kända” vecka-två-depressionen (det händer ju även i Biggest Loser där de första veckan tappar flera kilon och alla är glada och förväntansfulla men i vecka två så går det inte lika bra och alla tappar modet, säsong efter säsong är det samma sak) vilket är en blandning av många faktorer egentligen, kan vara allt från kulturchock till att känna sig ensam till att bara vilja komma bort. Jag säger ”känd” för att det hände mig i Brasilien men även när jag åkte iväg till USA som au pair. Jag har tänkt på detta fenomen i veckan men har inte känt av det förrän idag. Tror det mest beror på att jag hade gjort upp en bild i huvudet av hur det där boendet skulle vara och så överensstämde det inte alls med verkligheten. Min filosofi i livet är ofta ”det löser sig” men just nu känner jag mer ”kan det inte bara lösa sig”.
Jag har det faktiskt bra och trivs på skolan och det känns på något sätt grundläggande för att resten ska ha en chans att fungera. Det är bara en liten tillfällig svacka som jag vet att jag kommer komma ur. Sen i oktober så kommer det en tjej från Sverige som ska bo halvvägs mellan Danby och Newcastle kan man säga, och mamman i familjen jobbar på en annan skola och dit ska det komma en tjej från Polen.
Öga mot öga med ett får
Idag när pappan kom och hämtade mig och sonen efter skolan så var det världens dimma, sådan där tjock dimma så man ser max tio meter framför sig vilket inte är ultimat körväder. Jag tror jag har berättat i ett tidigare inlägg att här i byn så får fåren gå hur de vill och det finns skyltar som varnar för får på vägen. Och idag var vi nära att köra på ett av dem då den stod mitt i vårt körfält. Var inte mer dramatiskt än så faktiskt. Det är någonting med får som jag finner komiskt. Kanske är det för att de inte är de smartaste djuren men har ändå karaktär. Som den idag, stod där som om ingenting hade hänt och tuggade och stirrade på oss som om det var vi som var i vägen för den.
Siffran sex är fortfarande det roligaste som verkar ha inträffat för eleverna den här terminen. Alla fnissar lite över det men de flesta har kommit över det och accepterat att det är ett annat språk och då kan det uppstå lite lustigheter. Sen är det några som fortfarande håller på att frågar mig vad 6 heter på svenska men då förstör jag deras roliga och säger att de ju kan gå och kolla i sina Sverige-böcker. Egentligen ligger nog det roliga i att höra en lärare på skolan säga ”a bad word”. En av lärarna har sina söner på skolan och den yngsta hade gått igenom vårt klassrum i måndags precis när jag höll på att räkna med de äldre eleverna på svenska och på kvällen hade pojken sagt till sin mamma att ”de hade sagt fula ord i klassrummet”. Helt klart förvirrande med nya språk. (På tal om det ämnet så heter durkslag på portugisiska något i still med att man skulle säga ”jag vet inte” snabbt och sluddrigt på svenska)
Idag hade jag med mig en Marabou chokladkaka till lärarrummet och den gick åt som smör i solsken. Nog för att lärare är kända för att dricka kaffe och äta sötsaker men de kommenterade att det var en ovanligt god choklad vilket det faktiskt är för jag tror inte att de bara sa det för att vara snälla.
Ett kort inlägg om vädret
Jag har klagat på att det har varit så himla kallt här (vet dock inte hur tydligt här i bloggen och orkar inte gå tillbaka i gamla inlägg för att se efter). Ute har det blåst varannan dag och regnat varannan dag, hittills har det inte varit samtidigt och det är ju skönt det i alla fall. Men även här kan jag konstatera att de verkar tro att det alltid är kallt i Sverige och att jag borde vara van vid extrem kyla (okej, det är inte extrem kyla vi pratar om här men det är kallt). Jag kan förstå att de i Brasilien inte greppar det här med våra årstider men Englands klimat skiljer sig inte jättemycket åt från vårat. Och är det några som klarar av kyla bra så verkar det vara det brittiska barnen (i alla fall de som går på min skola) för en del av dem har shorts på sig fortfarande! Det har varit runt tio grader och det är inte vad jag kallar shortsväder, nog för att man enligt det svenska talesättet ska "frysa in hösten och svettas in våren". Men det blir lite fel enligt min mening om man har shorts och sedan en tjock jacka till det. Men det är kanske bara min åsikt.
Bilden av att det går isbjörnar på gatorna verkar inte så långt bort ändå...
Men, när jag kom tillbaka till England i söndags och även igår (måndag) så var det strålande sol och varmt. Och idag var det fortfarande varmt men ingen sol. Man får vara glad för det lilla för det är faktiskt höst och då ska det bli kallare.
Vilket fantastiskt tråkigt inlägg detta blev, hade någonting vettigt i huvudet innan jag skrev men vet inte om jag kan påstå att det är den känslan som jag förmedlade. Bättre lycka nästa gång helt enkelt...
Bilden av att det går isbjörnar på gatorna verkar inte så långt bort ändå...
Men, när jag kom tillbaka till England i söndags och även igår (måndag) så var det strålande sol och varmt. Och idag var det fortfarande varmt men ingen sol. Man får vara glad för det lilla för det är faktiskt höst och då ska det bli kallare.
Vilket fantastiskt tråkigt inlägg detta blev, hade någonting vettigt i huvudet innan jag skrev men vet inte om jag kan påstå att det är den känslan som jag förmedlade. Bättre lycka nästa gång helt enkelt...
När man bara vill ligga kvar under täcket
Så var känslan denna morgon. Trotts att jag lade mig ungefär samtidigt som barnen i familjen och har sovit gott hela natten så kände jag mig inte utvilad imorse när klockan ringde. Men det är sådant osm händer när sömn blir bortprioriterat för bröllop och resor. Trodde att det skulle bli en tung dag men den har flytit på bra och på eftermiddagen höll jag lektion. Lite mer planerat den här gången mot sist. Dock är det som vanligt att man tänker att man ska hinna med både det ena och det andra på lektionen. Men de har i alla fall fått skrivböcker idag som ska bli deras svenskaböcker. För att göra dem lite mer roliga och personliga så fick de fixa till framsidan och baksidan.
Framsidan
Baksidan. Det här vykortet och ett till med lite andra bilder fick de som inspiration om de behövde och de undrade vad "skärgårdsö" betyder eftersom det är en naken tjej till den bilden.
Jag tänkte att ni kanske är intresserade av att se hur klassrummen här i Danby ser ut. Ni har förresten inget val mer än att ni kan blunda eller scrolla bort det om ni verkligen inte vill se.
Här är de yngstas klassrum, alltså åk 0-2 (det heter inte 0, de kallar det för "reception")
Här inne är de äldsta, alltså åk 5-6, och går man in genom dörren som syns i bild så...
...kommer man in i det här klassrummet som är för åk 3-4
Vi fortsatte med svenska tal idag, kände att de måste skriva någonting i sina nya böcker trots att tiden var knapp. De tycker som sagt att det är väldigt kul att siffran 6 heter "sex" på svenska och idag när jag skrev "60 sextio" på tavlan så var det en som frågade om det utalades "sexy". Jag förstår hur de tänker men hade en aning svårt att inte börja skratta högt, men de är ju bra att de vågar fråga och just nu verkar de ju tro att Sverige och svenskan är ett språk där mycket kan läggas under kategorin "sex och nakenhet".
Första gången i Newcastle och snabbvisit till Stockholm
I onsdags hade jag avklarat mina 16 timmar som jag förväntas jobba varje vecka (hårt liv så att säga) så i torsdags var jag ledig men gick upp tidigt ändå och följde med på den vanliga bilrundan till dotterns skola och yngste sonens skola (aka även min skola/arbetsplats). När yngste sonen var lämnad skjutsade pappan mig till Danbys tågstation och jag åkte in till Newcastle.
Newcastle är inte den vackraste staden jag varit i, den känns ganska grå. Nu kan jag inte påstå att jag har sett hela staden men det är i alla fall uppfattningen jag fick av det jag sett hittills. Fanns lite gamla byggnader som ser ut som gamla fort och borgar plus att det fanns katedraler och monument, sådär som det gör i städer. När jag först kom dit så var det dåligt väder och kallt och eftersom jag inte hade någon plan gick jag mest runt och hittade då ett köpcentrum där jag spenderade lite tid. Men på eftermiddagen blev det sol och fint så jag gick ner till floden som rinner igenom och kollade på the Millennium Bridge som är gjord så att det ska se ut som ett öga och tydligen ska den ibland även röra på sig för att riktigt få illusionen av ett ögonlock men det såg jag inte den här gången. Kan tänka mig att den är finare på kvällen när det är mörkt och den är upplyst.
Spenderade natten på hostel eftersom mitt flyg gick vid nio på fredagsmorgonen, var lite därför tanken om att åka in till Newcastle kom upp från början. Var ett fint och prisvärt hostel. Hade tänkt att jag skulle gå till en pub på kvällen för att ta mig en bit mat och en öl men eftersom jag inte är ett jättestort fan av att äta själv ute bland främmande folk så skippade jag den idén och valde ett simplare alternativ.
Efter att at checkat in på flygplatsen hade jag gott om tid kvar innan flyget skulle gå så jag åt frukost på Starbucks. När det inte är något folk och man själv bara har handbagage så känns det en aning onödigt att vara på plats två timmar innan så jag slog ihjäl tiden med att strosa runt i taxfreen. Tydligen får man inte köpa med sig cigaretter och alkohol (där var det i alla fall hårda regler om hur mycket) från taxfreen när man reser inom EU vilket var ny information, inte för att det gjorde mig något men jag noterade detta ändå eftersom jag tycker det är lite konstigt med tanke på att det går alldeles utmärkt att köpa på finlandsbåten.
Bytte flyg i Amsterdam och hade god tid på mig så satt på ett matställe och strosade sedan runt. Deras största suvenir, förutom träskor, är tulpanlökar och det kan ju inte vara så populärt hos tullen i exempelvis Australien av vad jag har lärt mig från TV-program där de följer arbetet där. Men det kanske är speciella lökar och tulpaner kanske inte förökar sig på ett obehärskat sätt som exempelvis kaninerna i Australien...
Så landade jag på Arlanda och åkte hem till lägenheten. Ringde systeryster och pratade hela vägen och det var en konstig känsla att stå på t-centralens tunnelbaneperrong och prata om hur jag har det i England minst sagt med tanke på att jag har ställt in mig på att vara borta till jul.
Igår, lördag, var det då dags för bröllop. Jag åkte hem till min underbara date för dagen (vi som inte har några pojkvänner att ta med som +1 tog istället varandra) och vi gjorde oss i ordning innan vi åkte iväg till kyrkan. Vigseln var fin men prästen lite underlig men de lyckades ändå bli man och hustru tillslut. När brudparet kom ut ur kyrkan kastades det ris konfetti och rosenblad. Var jag och min date som kastade rosenblad och helt objektiv kan jag säga att det var det finaste helt klart. Lustigt nog hade vi helt ovetande lyckats köpa rosor som matchade färgen i brudens bukett. Innan vi gick till festlokalen och hade mingel utanför huset i väntan på brudparets ankomst var det fotografering för hela slanten i olika konstellationer och gruppfoton. Skönt att vi hade tur med vädret med sol och lite värme. Vi skålade för brudparet när de kom tillbaka från fotograferingen. Middagen var utsökt och det hölls en del tal, en del mer genomtänkta än andra. Efter presentöppningen blev det tårta och brudparet klarade galant av att skära biten tillsammans. När allt sådant var avklarat möblerades det om en aning så att det fanns ett dansgolv och musiken sattes på. Dock lite besviken på att nästan alla satt kvar på sina stolar när Maskinen sjöng ”alla som inte dansar är våldtäktsmän”, men senare på kvällen så var det allt fler som kom upp och dansa. En riktigt lyckad dag och jag önskar all lycka till brudparet och tackar för att jag fick vara med och fira deras stora dag.
När festen var slut fick jag sällskap till tunnelbanan men när vi kom dit var det jättelång tid kvar tills tåget skulle komma så vi fortsatte att gå till nästa station och sedan nästa station efter det så det blev en lång nattlig promenad som bjöd på samtal om allt möjligt. Slutligen kom jag hem vid fem på morgonen och halv sju var jag tvungen att åka iväg till Arlanda och ta flyget tillbaka. Sov på flyget och lyckades hinna med mitt byte i Amsterdam trots att jag hade kort om tid. Är ju en del security som ska klaras av men jag kom till gaten med fem minuter till godo. Väl i Newcastle tog jag tåget hem till Danby där jag blev hämtad av pappan och dottern. När jag var på resande fot så hade jag känslan av att det hade varit skönt att vara kvar i Sverige men det tror jag mest beror på sömnbristen för nu när jag är tillbaka hemma i Danby så känns det precis som det gjorde innan jag åkte på min snabbvisit till Stockholm.
Sammanfattning av helgen i Stockholm: Var det flängigt? Svar JA. Var det värt det? Svar JA. Har jag sovit för lite? Svar JA, så ska lägga mig tidigt idag och ta igen lite sömn, tror inte det kommer vara några problem att somna med tanke på att mina ögonlock känns väldigt tunga.
the Milleniul Bridge i Newcastle
Egoturistbild med bron i bakgrunden
Den här byggnade vet jag inte vad den heter men tyckte den var värd en bild (nu när man har digitalkamera inte som förr i världen när man bara hade 24 bilder på en rulle då hade det inte varit värt det). Den ser helt klart ut att vara besläcktad med Globen, men det är en gissning från min sida.
På flygplatsen i Newcastle står det hur lång tid man har kvar att shoppa innan man måste gå till sin gate. I Amsterdam står det hur lång tid det tar att gå från tavlan man tittar på till sin gate, gäller att prioritera info helt enkelt.
Jag och min snyggadate på bröllopet
Brudparet efter att de svarat rätt på frågorna som den flumige prästen uttryckte det. Men det blev inget i stil med "you may now kiss the bride"
Alcazar-Andreas sjöng i kyrkan (tyvärr är det skuggor nere vid deras fötter så det syns inte lika väl men när de stod där och höll om henne på varsin sida såg det ut som att de lyfte upp henne)
Brudparet tillsammans med brudtärnan, bestmännen och brudnäbbarna
Brudparet och tårtan
En något inproviserad bröllopsdans efter påhetsning av gästerna.
Pigs in blankets
Rubriken syftar på en maträtt, jag antar att namnet är för att locka barn att äta. Det är en liten bit fläskkött (i det här fallet som en avlång köttbulle) som är inlindad i bacon. Först låter det ju ganska gulligt med "Pigs in blankets" men vid närmare eftertanke är det ju ett ganska hemskt namn om man tänker sig att man äter upp små grisar som ligger och sover. Nästan som med historien om de tre små grisarna men de överlever ju faktiskt.
Det var en av sönernas födelsedag idag och han hade önskat det till middag.
Imorgon ska jag in en sväng till Newcastle och kolla läget och spendera natten där. Sen på fredag åker jag hem till Sverige på snabbvisit för att gå på bröllop. Är tillbaka i Danby på söndag, lite flängigt kan tyckas men jag tror nog att det kommer vara värt det.
Det var en av sönernas födelsedag idag och han hade önskat det till middag.
Imorgon ska jag in en sväng till Newcastle och kolla läget och spendera natten där. Sen på fredag åker jag hem till Sverige på snabbvisit för att gå på bröllop. Är tillbaka i Danby på söndag, lite flängigt kan tyckas men jag tror nog att det kommer vara värt det.
Jag hade rätt!
Barnen, eller i alla fall några av dem, kom ihåg siffran sex och tyckte de var lustiga när de frågade vad "six" var på svenska eller bara sa "sex" och var nöjda över att ha sagt ett "bad/rude word" som de uttrycker det. Är väl inte det fulaste ordet enligt min mening. Kanske ska berätta att vi i Sverige använder 17 som en svordom ibland och om vi vill förstärka det så förbarmar vi oss över samma antal gubbar. Men de kom även ihåg att det heter två på svenska även om de uttalade det "tva" men igår var ju första gången de hörde det så de har tid på sig att lära sig räkna och allt vad det nu ska få lära sig.
Efter lunch var det simning för alla elever i årskurs två till sex. För de som går i tvåan (och där med fem år) var de första gången de åkte iväg med skolan på smning och tydligen var de lite nervösa men jag tyckte de klarade sig fint. De var i den lilla poolen och "kände på vattnet" eller vad jag ska kalla det. De gjorde sådant som man ska klara av för att få baddaren och eventuellt de båda grodorna hemma i Sverige, kommer inte riktigt ihåg vad de innebär mer än att man ska våga vara i vattnet, doppa huvudet, hoppa från kanten. De fick även träna att sparka med benen i vattnet vilket de flesta var duktiga på men en del verkar inte ha den motoriken än men det var som sagt första gången. De äldre barnen var uppdelade i tre grupper som jag antar var uppdelade i någon form av färdighetsnivå eftersom de inte var klassvis utan blandade åldrar.
Varken jag eller de två lärarna som var med behövde vara i vattnet vilket kändes bra för min del men jag blev sugen på att simma. Det var två föräldrar med som hjälpte till, den ena var i vattnet och hjälpte de små som hade lite problem med sparkandet och den andra var på landet och sa till en av grupperna för de äldre barnen vad de skulle göra. De två lärarna stod också vid kanten och gav instruktioner till respektive grupp. Gruppen som jag förmodar innehöll de bästa simmarna fick instruktioner av en riktigt simlärare, alltså en som jobbade på badhuset. Själv var jag mest ganska överflödig och tittade på. Inte för att jag hade gjort någon större nytta kvar på skolan eftersom det var ungefär fyra barn kvar sär ur årskurs ett.
För den som undrar så får de lära sig crawl här. Undrar om det bara är vi i Sverige som får lära oss bröstsim som första simsätt?
Simmar gör de varannan tisdag hela året varje år från det att de börjar årskurs två tills det slutar årskurs sex. Föräldrarna är tydligen inte jätteimponerade av detta fick jag höra idag av mamman (i familjen jag bor hos) eftersom det tar en hel eftermiddag. De åker buss (en som är inhyrd bara för dem) till närmsta samhälle vilket äär en drive på 20-30 minuter vilket med enkel matematik är 40-60 minuter tur och retur. De simmar i ungefär 45 minuter och så ska de hinna byta om. När de kom tillbaka till skolan var det 30 minuter kvar av skoldagen och då var det tyst läsning som gällde och det är inte mycket annat som man hinner starta upp på den korta tiden. Idag följde jag med dem till det lilla biblioteket som de har på skolan så att de fick låna nya bänkböcker. Ganska lika hur det är i Sverige helt enkelt.
Lite bilder
Vyerna här i Danby och grannbyarna
Castleton show
Bästa potatisarna i byn
Största purjon jag sett
Folk har för mycket fritid? (1)
Folk har för mycket fritid? (2)
En by vid havet
Egobild vid havet
Samma by vid havet
Ett lite större samhälle vid havet syns lite grann långtbort
Sex och brännboll
Idag har jag haft min första Sverige-lektion. Vet inte om jag kan kalla det för lektion för det var ingen planering bakom dagens så kallade undervisning från min sida. Jag tänkte att jag skulle börja med det i nästa vecka men så var det en lärare som frågade om jag inte kunna ha lite svenska med de äldsta på eftermiddagen och då kändes det dumt att säga nej eftersom det är lite av grejen med att jag är här.
Började med att jag skrev ner på tavlan elevernas associationer de hade när de hörde ”Sweden” - snö, skog, berg och annat språk kom upp först och efter lite hintar från mig kunde även Zlatans namn skrivas ner (killarna i klassen gillar fotboll så tyckte att de borde hört om honom vid något tillfälle). Som sagt ingen superlektion men ändå en introduktion. Jag gick igenom alfabetet och några standardord och fraser som ”hej”, ”hej då”, ”vad heter du?”. Vi räknade till tio, själv tänkte jag inte direkt på det men fick höra från läraren efteråt att de hade suttit storögt och tittat på varandra med blickar som sa ”she is really writing that word on the board”. Det var såklart ”sex” som de tyckte var lustigt och kommer de inte ihåg något annat så kommer de antagligen komma ihåg namnet på den siffran.
Jag hade tagit med ett brännbollsset från Sverige som jag gav till skolan idag och vi invigde det. Jag gick igenom betydelsen av ordet brännboll inne och reglerna för leken innan vi gick ut eftersom jag av erfarenhet vet att barn lätt tappar fokus när de får komma ut. De var duktiga och fattade fort hur de skulle göra även om utelaget verkade tro att de fick poäng varje gång de skrek ”bränd” eller ”burned” som jag så fint översatte det till. Innan vi gick ut sa jag att det är viktigt att man lägger ner slagträet innan man springer iväg och att man inte kastar det för då är det lätt att den hamnar på någon medspelare. Denna lilla regel glömdes bort under spelets gång, som är så lätt hänt speciellt bland de som vill komma iväg så fort som möjligt. Detta plus att de hamnade närmare och närmare utslagsplatsen, trots att jag sa att de skulle stå bakom en viss kon som säkerhetsavstånd, gjorde att en kille fick slagträet i ansiktet. Den killen uppskattade kanske inte leken jättemycket men de andra tyckte att det var kul. Får se om vi hinner spela fler gånger. Det var första gången jag fick stå för uppgiften att räkna poäng vilket kan tyckas vara en simpel uppgift men själv hann jag inte se alla som hann in och blev brända plus att jag blandade ihop lagom på mitt papper där jag skrev poängen så jag kan behöva lite träning på den fronten. Tur för mig så var det ena laget betydligt bättre på att ta lyror och göra frivarv så det var lätt att avgöra vilka som vann men om den slutgiltiga poängen var hundra procent korrekt är en annan femma.
Jag berättade för the headteacher idag att jag tänkt att det vore bra om eleverna kunde få en skrivbok som de kan göra till Sverigebok vilket han också tyckte var en bra idé. Sen när jag sa att ena halvan kunde de samla ord och fraser i och andra halvan sådant som har med den svenska kulturen och olika företeelser att göra fick han det att låta som att det var den bästa idén han hade hört på år och dar. Det är ju kul att han är entusiastisk men det är ju inte direkt originellt, eller så är det en svensk grej att göra så. Men att de ska ha en Sverigebok tycker jag är en självklarhet. Ska jag nu lära ut om mitt vackra fosterland så vill jag ju att de ska komma ihåg det och kunna gå tillbaka för att läsa om det igen.
När jag kom hem från skolan idag så påbörjade jag en ny säsong av ProjektSnyggare (ett litet träningsprojekt som jag och mitt fina plåster startade). Har inte tränat på hela sommaren och kände att nu när terminen dragit igång så är det verkligen på tiden att börja träna igen. Jag tog mig en löparrunda (mer någon form av lunk skulle jag tro men förhoppningsvis så utvecklar det sig till något som liknar löpning) på de små vägarna som finns utanför huset. Väldigt fina vyer här.
Första helgen i England
Inte jättekreativa rubriker för tillfället...
Första helgen har spenderats med familjen som jag bor hos. På lördagen följde jag med mamman och yngste sonen för att släppa av en av de andra sönerna på fotbollsträning. Under tiden som han var på träning följde jag med mamman och yngste sonen in till byn, en härlig promenad, och satte oss på det lite bageriet och drack te och åt scones. Detta är tydligen vad de gör varje lördagsmorgon och är mammans tillfälle att träffa folket i byn och uppdatera sig om det senaste skvallret i byn.
På eftermiddagen åkte vi till grannbyn där det var Castleton (namnet på byn) show. Det var som att vara med i ett avsnitt av ”Morden i Midsommer”, fast utan någon svartsjuk mordlysten person inblandad så vitt jag vet och jag såg inget spår av Inspector Barnaby så det var ju tur det. Där visade folk från byn upp allt från veteranbilar till sina bäst odlade grönsaker och/eller blommor till uppvisandet av sina hundar. Fanns mycket att titta på och en del aktiviteter så som hoppborgar för barnen. De hade även en fotbollsturnering för barnen och några löpartävlingar. Tydligen har alla byar sin egen show någon gång under sommaren, Danby har sin i mitten av augusti, så jag antar att det här var en av de sista. Fanns ett ställe med ormar. Jag höll mig på fem meters avstånd och tittade demonstrativt åt andra hållet vilket jag tyckte var helt klart lagom. De var i lådor så ingen större risk men man vet aldrig, kanske Harry Potter har vägarna förbi och då vet man inte om de är kvar där i.
Idag på morgonen var det i princip full storm med regn och kraftig vind. På eftermiddagen blev det bättre så jag följde med mamman, yngste sonen, morbron och hans dotter till kusten. Hade regnjacka på mig och fick låna gummistövlar vilket var rätt val av kläder. Trevligt att ha sett havet på nära avstånd och en lagom utflykt för en söndag. På vägen dit åkte vi på en väldigt smal väg som ibland hade stup på båda sidor och ibland var omringad av klippväggar. Ingen väg man ville få möte på eftersom det bara fanns plats för en bil på vägen, men vi fick möte vilket blev något av en cirkus om vem som skulle backa och hur långt ut man vågade svänga.
På kvällarna har jag druckigt vin med föräldrarna så det är nästan precis som hemma fast med fel föräldrar och med barnnattning involverat.
Fredagen den 13:e
Den hittills dåliga uppdateringen beror egentligen inte på mig utan för att internet inte funkar i mitt rum och jag har inte haft tillfälle att söka upp en plats i huset där det funkar (dels eftersom min dator inte är så bärbar längre eftersom batteriet inte fungerar). Sen har jag inte så mycket att uppdatera om heller.
Om någon vecka när jag har lärt känna skolan lite bättre så ska vi lägga upp ett schema för min undervisning och vad jag mer konkret ska göra. Just nu så är jag i de olika klasserna och mest observerar men assisterar lite också. Att vara lärarassistent är inte direkt jobbigt men något av ett skitgöra. Precis som hemma i Sverige har lärarna mycket som ska hinnas med utöver undervisningen men för lite tid. Så idag har jag hjälpt en lärare att laminera en massa papper, det är kul första gången när man ser pappret åka igen och bli plastigt efter trettio gånger är det inte lika roligt. Men jag har även gjort mer matnyttig assistans som att hjälpa till med matte, stavning (jag kan de flesta orden bättre än eleverna och det känns ändå skönt) och lyssna på elevers högläsning.
Idag när jag slutade följde jag med mamman och de två äldsta sönerna (11 och 14 år) på bio. Vi skulle se ”Elitium” med Matt Demon men tydligen är den från 15 år, kan egentligen inte uttala mig om det eftersom jag inte sett filmen men det känns lite överdrivet men i Sverige skulle kanske det är 11 årsgräns, vad vet jag nog svamlat. Eftersom det var 15 årsgräns (den äldste av sönerna hade fått i uppgift att kolla upp detta och försäkrade att det var 12 årsgräns men tji fick vi när vi kom dit) var vi tvungna att byta film illa kvickt och såg ”Mortal instruments” som är ännu en av ”jag är hälften människa hälften något annat och är utvald till detta fast jag inte känner mig reda och inte vet någonting om denna nya värld men tydligen har jag superkrafter som ingen annan har”-filmerna. Inte dålig film men heller inte jättebra film.
Inte så mycket till fredagsmys i det här landet vad det verkar och ingenting av att ha kort arbetsdag på fredagar. Måste ändå vara en av de bästa sakerna med Sverige. Men jag har druckit lite vin med föräldrarna och pratat om lite allt möjligt och jämfört Storbritannien med Sverige och det är ändå ett hyfsat avslut på en arbetsvecka i min mening.
Första dagen i England (11/9)
(Har inte haft internet på min dator förän nu)
Resan hit gick bra utan några bekymmer. På flygplatsen i Newcastle blev jag hämtad av pappan och äldsta dottern i familjen som jag ska bo hos nu i början. Vi åkte bil i nästan en och en halv timme innan vi var hemma hos dem långt ut i obygden.
Pappan skjutsade mig och yngste sonen (som är 4 år och har precis börjat skolan) till skolan. Jag hade en kort dag och mjukstartade lite. De hade inte förväntat sig att jag skulle komma förrän imorgon eftersom jag kom fram så sent igår. Själv kände jag att jag hellre kom dit och hälsade och ser hur det ser ut istället för att bara traska runt här hemma. Bor som sagt ute i ingenstans så finns inte så mycket för mig att göra här. Plus att jag inte hittar någonstans än så vet inte vad man kan hitta på. Men verkar vara en mysig liten skola så kommer nog trivas där. Hoppas bara att jag hittar något boende down town Danby, dumt att säga så om en liten by men ni förstår vad jag menar. Just nu är jag ganska isolerad, har bara varit här i en dag men ändå.
Tydligen ligger Danby nära havet, pappan har pekat ut det när vi har åkt runt (jag följde med när han skulle åka på en runda för att hämta två av sina barn på olika skolor). Tyvärr har jag inte sett det eftersom det har varit grått, dimmigt och regnigt idag. Typiskt engelskt väder?
Det ät fint här måste jag säga med alla stenhus som känns typiskt för engelska hus på landsbygden.
Märks att jag är på landet för det är får överallt och alla är inte inhägnade. Tydligen är de här fåren speciella på det sättet att de är uppfostrade till att stanna inom ett visst område. De skulle kunna gå hur långt som helst och vart de vill men de gör det inte. När jag kom ut från skolan idag så stod den en skock med får där och väntade på bättre tider. På vissa små vägar behöver man se upp så att man inte kör på något får eftersom en del verkar tro att de är oövervinnliga och står/går mitt i vägen.
Något annat onödigt och egentligen inte ens intressant är att på toaletten som tillhör gästrummet som jag bor i behöver en speciell teknik för att spola ordentligt. Känns alltid lite jobbigt när man är på en ny plats och har varit på toaletten och det inte går att spola. Den sköna känslan efteråt utbytts mot skräck. Men nu har jag fått reda på att den rätta tekniken är att man ska trycka på spaken (det är ingen knapp som hemma i Sverige) snabbt. Eftersom jag dricker enorma mängder te så springer jag på toan titt som tätt så kommer många tillfällen att träna på den rätta knycken.
En av sönerna (familjen har fyra barn, den äldste är en dotter och sen är det tre söner) är intresserad av djur och framförallt ormar. Han frågade om vi hade ormar i Sverige och jag svarade att vi hade två sorter och försökte förklara hur de ser ut eftersom jag inte kom på vad snok och huggorm heter på engelska, har antagligen fått lära mig det vid något tillfälle i skolan men just ormar är ju ett ämne jag undviker så långt det är möjligt. Till saken hör att han glatt sprang iväg och hämtade en ormbok för att försöka hitta en bild som påminde om min beskrivning. Jag försökte att undvika bilderna så mycket som möjligt eftersom jag tycker de är vidriga djur. Tyvärr hittade vi ingen bild på dem men tror han lyckades googla det för sen kom han igen och hade skrivit ner "hasselsnok", "huggorm" och "kopparorm" på ett papper.
Sista timmarna i Sverige
Idag sticker jag alltså iväg till Danby, den lilla byn som ligger en timme utanför Newcastle i norra England (nu är jag sådär övertydlig som Filip&Fredrik pratade om att det är onödigt att vara, ännu onödigare eftersom jag nog har skrivit det någon gång förut här i bloggen och sagt det ett antal gånger).
Jag vet fortfarande inte så mycket mer än att jag blir hämtad på flygplatsen ikväll och att jag har någonstans att spendera natten. Jag är inte säker på när det är tänkt att jag ska börja jobba men jag tänker mig att jag ska ta mig till skolan imorgon för att säga hej och hälsa på alla. Kan vara skönt med lite mjukstart och ha en dag till att bekanta sig med dem. Nog för att det bara är 50 elever på skolan och några lärare men det kan vara svårt ändå med namnen på alla.
Jag har fått frågan om jag är nervös. Just nu är det mest inför flygningen som jag tänker på - Är väskan för tung? Måste jag betala övervikt? Är det något jag har glömt? Är det något jag kan ta bort? Hoppas väskan också hittar fram hela vägen och inte tappar bort sig på flygplatsen!
Inför jobbet är jag nervös och förväntansfull sådär som man brukar känna innan man ska börja nytt jobb eller ny kurs på högskolan. Jag har tankar om hur det kommer bli men vet ju ännu inte säkert hur det kommer bli.
Jag flyger med BritishAirways och enligt deras hemsida får handbagaget vara nästan hur tungt som helst så länge du själv orkar lyfta upp det i bagageutrymmet ovanför sätena. Synd att jag inte visste det tidigare så hade jag kunnat träna upp mina armmuskler. Men jag tror nog att jag ska klara och lyfta upp väskan utan att skada mig själv eller någon annan.
Jag vet fortfarande inte så mycket mer än att jag blir hämtad på flygplatsen ikväll och att jag har någonstans att spendera natten. Jag är inte säker på när det är tänkt att jag ska börja jobba men jag tänker mig att jag ska ta mig till skolan imorgon för att säga hej och hälsa på alla. Kan vara skönt med lite mjukstart och ha en dag till att bekanta sig med dem. Nog för att det bara är 50 elever på skolan och några lärare men det kan vara svårt ändå med namnen på alla.
Jag har fått frågan om jag är nervös. Just nu är det mest inför flygningen som jag tänker på - Är väskan för tung? Måste jag betala övervikt? Är det något jag har glömt? Är det något jag kan ta bort? Hoppas väskan också hittar fram hela vägen och inte tappar bort sig på flygplatsen!
Inför jobbet är jag nervös och förväntansfull sådär som man brukar känna innan man ska börja nytt jobb eller ny kurs på högskolan. Jag har tankar om hur det kommer bli men vet ju ännu inte säkert hur det kommer bli.
Jag flyger med BritishAirways och enligt deras hemsida får handbagaget vara nästan hur tungt som helst så länge du själv orkar lyfta upp det i bagageutrymmet ovanför sätena. Synd att jag inte visste det tidigare så hade jag kunnat träna upp mina armmuskler. Men jag tror nog att jag ska klara och lyfta upp väskan utan att skada mig själv eller någon annan.
Snart England
Nu är det bara en vecka kvar tills jag drar iväg på nya äventyr. Att åka till England och vara någon form av lärarassistent och berätta om hur vi har det i Sverige känns dock som ett äventyr mer i min smak och lite mer planerat än att kasta mig iväg till Brasilien, inte för att jag ångrar det beslutet för en sekund. Att jag ska åka till England har jag i princip vetat sen i januari då jag skickade in ansökan, i mars blev min ansökan godkänd och i juni visste jag vart jag skulle. Alltså till norra England i en liten by ungefär en timme utanför Newcastle.
Problemet med att veta saker långt i förväg är att jag tänker att det är så långt kvar. Men i förra veckan bokade jag flygbiljetten och idag är det bara en vecka kvar tills jag lämnar Sverige. Finns så mycket saker som jag borde göra men som jag inte riktigt har tagit tag i. men nu har jag lite press på mig och då brukar jag få tummen ur. Har skrivit en packlista så nu är det bara själva tänkandet om vad i garderoben som kvalificerar sig för att få följa med. Måste även införskaffa lite böcker - dels som ingår i min egen förberedelse men även sådant som kan vara vettigt att ha med i min kommande undervisning om vårt fantastiska avlånga land. Sen behöver jag även köpa lite nya kläder eftersom dresscoden på skolan inte tillåter att man har jeans vilket är ungefär det som min garderob består av.
Resfebern har inte riktigt slagit till än men ibland kommer en släng av "vad har jag gjort" men just nu är jag lugn och ser fram emot att åka iväg.
För den som undrar kommer jag tillbaka till Sverige 21/12.
Problemet med att veta saker långt i förväg är att jag tänker att det är så långt kvar. Men i förra veckan bokade jag flygbiljetten och idag är det bara en vecka kvar tills jag lämnar Sverige. Finns så mycket saker som jag borde göra men som jag inte riktigt har tagit tag i. men nu har jag lite press på mig och då brukar jag få tummen ur. Har skrivit en packlista så nu är det bara själva tänkandet om vad i garderoben som kvalificerar sig för att få följa med. Måste även införskaffa lite böcker - dels som ingår i min egen förberedelse men även sådant som kan vara vettigt att ha med i min kommande undervisning om vårt fantastiska avlånga land. Sen behöver jag även köpa lite nya kläder eftersom dresscoden på skolan inte tillåter att man har jeans vilket är ungefär det som min garderob består av.
Resfebern har inte riktigt slagit till än men ibland kommer en släng av "vad har jag gjort" men just nu är jag lugn och ser fram emot att åka iväg.
För den som undrar kommer jag tillbaka till Sverige 21/12.
Hemma från Brasilien
På allmän begäran (nåja, för att vara exakt var det en) ska jag nu berätta lite om resan hem från Brasilen trots att det är en månad sedan som jag lämnade landet långt bort i fjärran. Innan jag skriver om det kan jag korta berätta att eftersom allting var sig likt här hemma utan några större förändringar (var mest kycklingarna och lammen som hade ändrat på sig och blivit större) och jag gick tillbaka till mitt vanliga liv hemma hos mamma och pappa dagen efter att jag landat så kändes det som att jag aldrig ahde varit borta och att allt bara hade varit en dröm. Men som tur är har jag bildbevis från detta äventyr och massor av nya vänner på facebook och (inte fullt så många) nya vänner från olika delar av världen.
Resan hem då. Det började på torsdagen. Flyget skulle gå vid tretiden på eftermiddagen så förmiddagen gick åt till lite sista-minuten-packning, inte för att jag hade dålig framförhållning utan det var alakn och sådant som skulle ner i väskan. Min väska kan sluka hur mycket som helt, på gott och ont skulle jag säga, så jag behövde inte sitta och hoppa på den gör att få igen dragkedjan. Sen försökte jag och Larissa ha någon form av sista kvalitetstid men sådant blir ju alltid lite krystat. Vi hade ingen direkt tid på oss för att hitta på något, hon var ledsen för att jag skulle åka och jag var sådär lite smånervös som man är innan man ska resa (ber en liten bön för att allt ska flyta på och att allt bagage ska komma med hem). Jag gav i alla fall bort små presenter* som tack för att jag har fått bo där. Med hjälp av google translate skrev jag ett tackkort på engelska med portugisisk översättning (som enligt Larissa var helt korrekt så tack google för det). Familjen fick en kylskåpsmagnet med Stockholms-motiv, en påse bilar och dyr choklad som jag köpt i en affär där. Försökte förklara att det i Sverige är vanligt att ge bort en chokladask men vet inte om budskapet kom fram som det skulle. Larissa fick en t-shirt med trycket "I <3 Swedish boys", hon uppskattade den mycket och när jag skullöe förklara att jag bett min bror köpa den och skicka över den fick hon det till att min bror hade köpt den när han tänkte på henne. Hon lät helt förälskad i min bror och jag gav upp att försöka förklara hur det faktiskt var. Detta ledde till att jag och min bror blev bjudna till hennes bror bröllop som ska ske någon gång nästa år.
Efter lunchen kom morföräldrarna och hämtade mig och larissa och skjutsade oss till flygplatsen. Uberlandias flygplats är verkligen jätteliten och väntrummet känns som att man väntar på ett tåg eller buss. In-checkningen gick bra och Larissa höll mig sällskap tills jag skulle igenom securityn. Väl igenom såg jag att det var en timmes försening men det gjorde ingenting för jag hade gott om tid i SaoPaulo.
Väl i Rio de Janeiro så hämtade jag mitt bagage och tog en taxi till hotellet där jag skulle spendera natten. Ett tips till er som kommer till Rios internationella flygplats är att säga att ni vill att taxametern rullar, själv var jag för trött och orkade inte försöka göra mig förstådd (här är anledningen: när ajg var där med Hanna och Edward så kom Edward senare än oss och tog då en taxi till hostlet som kostade honom 90 reals. När jag och Hanna tog en taxi till flygpltsen gick den på taxametern och då blev det 60 reals, vilket det även blev den här gången när jag åkte dit med taxametern. Men när jag landade där på kvällen sa de att det skulle bli 80 reals för att åka in till stan). Hotellet var fräscht enligt mig men jag har inte bott på alltför många hotell i mitt liv. På deras hemsida stod det att de skulle ha kabel-TV, förstår inte grejen att skryta med det när det fanns typ fem kanaler och ingen var där de pratade engelska. Utnyttjade i alla fall frukostbuffén till fullo och smugglade med mig dubbelmacka att ha till lunch.
Checkade ut från hotellet och lämnade min väska i ett säkert rum vid lobbyn så jag kunde gå ut och roa mig med annat innan jag skulle åka till flygplatsen igen. Gick runt utan plan och utan karta men tillslut kom jag fram till det ställe där vårt första hostel låg och då visste jag hur jag kunde ta mig ner till stranden. Doppade fötterna i vattnet. Köpte en kokosnöt och åt min medsmugglade macka. Kokosnötsvatten är egentligen inte allt gott tycker jag men det ser så trevligt och exotiskt ut när de gör ett håll i den och man sitter och dricker ur den.
Rios internationella flygplats är nog i top bland världens tråkigaste. Men behövde inte vänta där så länge innan det vara dags att gå på. På flyget roade jag mig med att äta middagen som serverades, titta på två filmer och försöka sova. Jag fick sitta i mitten, lutade mig tillbaka i sätet och försökte kura ihop mig men utan större framgång. Halvsov i fyra timmar ungefär. Sen bjöds det på frukost och jag blev konstigt pigg, vilket höll i sig i stort sett hela dagen, kanske någon överlevnadsinstinkt eller stressfunktion för hade varit väldigt drygt om jag hade somnat i Paris och missat flyget hem. Väl i Paris tog det lite tid att ta sig ut från terminalen eftersom alla måste visa upp sina pass, skönt att jag fick stå i EU-kön för där behövde man bara visa upp passet lite snabbt för en trött flygplatsarbeteare. Eftersom jag hade 11 timmars bytestid bestämde jag mig för att lämna flygplatsen i några timmar. Fick hjälp med vilket tåg jag skulle ta och vart jag skulle hoppa av. Hoppade av så att det första jag såg var Eiffeltornet. Det är högt, kort sagt (haha). Där hoppade jag på en turistbuss så nu har jag sett det mesta av Paris skulle jag vilja säga. Åt crepes till lunch för det hör också till när man är i Frankrike. När jag hade sett det jag ville se, alltså att jag hade åkt hela rundan och hoppat av vid Triumfbåden för att ta en närmare titt hade jag lite tid kvar innan jag skulle tillbaka till flygplatsen så jag gick en bit längs floden och kom till Frihetsgudinnans syster. Hon stod med ryggen mot mig och var mycket mindre än sin syster i New York. Försår varför hin innte är så tydligt utmarkerad på turistkartan om jag säger så.
När jag gick igenom securityn så pep det om mig vilket var lite av en surprice eftersom det inte gjorde det i varken Uberlandia eller Rio och jag hade i princip samma kläder. Blev uppståndelse vid den bredvid eftersom det var ett barn som hade tagit med sig en leksakspistol, dramatik och korkade föräldrar för de borde ha fattat att det inte är koej att ha med sig det.
När jag först hörde folk prata svenska blev jag barsnligt lycklig. Kan bero på att jagi nte har hört andra prata detta underbara språk på sex veckor. Denna lyckade varade i ungefär tio minuter tills jag hörde hur mycket de klagade om allt. Sista flygtimmarna gick också bra och mitt bagage hade även det hittade sin väg till Arlanda.
Larissa äter bilar för första gången och tyckte det var gott
På flygplatsen i väntan på avgång
Mitt fina resesällskap. Fick det här fåret av larissa och har påhittigt nog döpt henne till Larissa the Sheep.
Sockertoppen som bakgrund i Rio
Vi med kokosnöten
I Paris
Vad mycket roligare det hade varit om jag kunde säga att det vara Larissa the Sheep som tagit bilden
På bussen, vi båda lyssnar på vad de förinspelade guiderna berättade om de olika byggnaderna
Ett stopp vid den kända kvarnen
Triumfbågen
Detta är vad jag skulle kalla "effektivt turistande" eller "snabbturistande" - åka förbi, stanna till och ta en bild
Det är väldigt högt
Efter tre dagar på resande fot själv började nog ensamheten smyga sig på när jag kom på mig själv att prata med detta fina folk, folk lär ju undrat vad det var för fel på mig men det bjuder jag på
*presenterna fick jag skickade till mig i början av Juli för jag hade tänkt att jag skulle ge dem till Larissa när hon fyllde år. Hade kollat på postens hemsida hur lång tid det ska ta att skicka paket från Sverige till Brasilen, 6-7 dagar stod det vilket det även är till USA och när jag bodde där var det ju inga större problem att ta emot paket. Men nu är Brasileien inte USA vilket märks på många olika sätt. Det tog säkert 6-7 dagar för paketet att komma till Brasilien, kanske Rio de Janeiro vad vet jag. Men där ifrån verkar postsystemet funka lite si sådär skulle jag vilja säga. Jag hade börjat ge upp hoppet om paketet men på onsdagen, dagen innan jag skulle åka, kom det. Jag blev glad över att se mammas handstil plus att jag hade väntat på detta paket länge. Tur att det inte var några ömtåliga saker som var i för det var det knögligaste paket jag någinsin sett tror jag. Såg ut som att paketet hade haft en hård resa minst sagt plus att frimärkena började att lossna. Men det kom fram och det är huvudsaken.