I onsdags efter jobbet tog jag tåget in till Newcastle för att sova där en natt. På morgonen tog jag en taxi till flygplatsen. Taxichauffören var en glad skotte som satt och prata på om sitt liv, ett trevligt sätt att börja dagen på även om det ibland var svårt att hänga med på vad han sa.
Man kan ju tycka att jag vid det här laget borde vara så pass resvan och van vid att flygga men ändå så hade jag lyckats skriva ner fel nummer till resan från England men även den till England. Hur jag lyckades bet jag inte men hade även raderat mailen av någon anledning så kunde inte dubbelkolla. Men det löste sig som tur var utan problem. I Newcastle kunde jag fråga hos British Airways kundservice och få det rätta numret och på Arlanda kunde jag använda mig av kortet som jag betalde med. Men ganska klantigt gjort och jag blev förvånad själv eftersom jag brukar dubbelkolla sådant innan jag åker.
På flyget från Newcastle till London fick jag höra att jag räddat ett liv. Nu kanske ni undrar vad jag har gjort för heroisk insatt och det ska jag berätta för er. Jag berättade för flygvärdinnan att jag sett en mobil glida förbi på golvet och att jag antog att den var under sätena bakom mig (jag satt näst längst bak). De plockade upp mobilen och sa i högtalarna att de hittat en telefon. Så tydligen är man livräddare om man räddar en iPhone. Kvinnan som satt bredvid mig sa även ”bless you” till mig. Hlet klart dagens goda gärning.
På Arlanda verkade flyget ha parkerat så långt bort från utgången som möjligt och jag fick gå i vad som kändes som en evighet längs hela Terminal 2 innan jag äntligen kom ut. Möttes av mamma som sprang fram och krama mig, och pappa och lillebror.
Vi åkte hem till farmor i Östhammar och träffade fastrar och kusiner. Där väntade även en Thanksgiving-middag med kalkon och stuffing precis som det ska vara.
Efter födelsedagslunch för farmor åkte jag upp till Gävle. Blev fredagsmys med tacos precis som det ska vara om man är i Sverige, eller i alla fall hos Sicksacksfamiljen (som inte är Sicksackfamiljen längre). Vi gjorde även en del förberedelser inför festen och de fortsatte även under lördagen.
Jag och Kajsa väckte David med skönsång på hans 30-årsdag.
Festen blev riktigt lyckad och maten och tårtorna goda. Jag var ansvarig för tårtorna, blev prinsesstårta och de blev bra trotts att det var första gången jag gjorde en glutenfri sådan för första gången.
Under söndagen gjordes inte många knop men första ljuset tändes och vi såg första avsnittet av julkalendern. Från början hade vi en tanke om att gå på bockinvigningen men det blåste så mycket att vi inte var särskilt sugna på det så vi nöjde oss med att se klipp från det på nyheterna.
Idag gick jag upp okristligt tidigt för att ta tåget till Arlanda. Tog flyg till Manchester och sedan tåg till Danby så nu är jag hemma. En väldigt lyckad helg och snart är jag hemma i Sverige igen på obestämd framtid, är knappt tre veckor kvar nu.
Nu när jag är tillbaka hemma i England så känns det nästan overkligt att jag har spenderat helgen hemma i Sverige med nära och kära. Men jag har bilder och flygbiljetter som bevis om jag börjar tro att jag bara drömde.
PS. I onsdags på skolan hade vi förresten Midsommarfirande, utan maten men med stången. Tidigare har jag tränat på ”Små grodorna” och ”Räven raskar över isen” så vi sjöng de och gjorde rörelserna (eleverna var duktiga på att sjunga med så att det låter som att det inte bara är jag som sjunger). Trodde det skulle bli kaos med alla elever samtidigt även om de bara är femtio stycken. Vi var ute så innan vi började bad jag de blunda och fantisera sig bort till en varm sommardag. Som sig bör så avslutade vi med raketen vilket blev succé.
Den ser kanske lite sne ut och det är den också men den är ändå den finaste (och enda) midsommarstång gjord av papper som jag sett.