I natt blåste det storm men det hade mojnat lite till dagen och var inte längre stormigt även om det blåste en aning. Bestämde mig för att ta en söndagspromenad. Började med att gå till nationalparkens visitor centre. Är en nationalpark här som heter som rubriken avslöjar, North Yorkshire Moor’s, och är på flera hundra kvadratkilometer. Trots att jag har bott här (dock inte i Danby) sedan i september så har jag inte varit där innan så det var ju på tiden.
Hade inga större förväntningar när jag gick dit men blev överraskad över hur stort det var. När man kom in i the visitor centre så var det en liten butik med allt möjligt från kartor, souvenirer, böcker och fina fotografier. Det fanns även vandrar-matlådor och annat som är praktiskt att ha med sig om man ska ut och vandra längre sträckor och mycket av det hade svenska flaggan på sig och texten ”made in Sweden”. Trodde att butiken var det hela men när jag fortsatte inåt så visade det sig att det var som ett museum med tre rum med information och historia om the moor’s (hed/slätt på svenska).
Har lärt mig en del nya saker, bland annat att förutom ljung så finns det en blomma som kallas sundew (”soldagg”) och den äter insekter. Känns lite exotiskt med köttätande växter men tydligen gör den det för att jorden där inte är tillräckligt näringsrik - tycker att det är någonting komiskt över detta, en växt som äter kött för att den vägrar växa någon annanstans (okej, nu talar jag mer sanning än jag vet). Jag har även lärt mig att talgoxe heter ”great tit”, blåsmes heter ”blue tit” och skata heter ”magpie”. Och på fågelfronten har jag lärt mig att det är ripor (grouse på engelska) som jag har sett i mängder här och inte fasaner som jag trott att det var - eller så finns det både och, är inte så insatt i det där med fåglar tydligen.
Jag fortsatte min promenad men det blev inte ut i nationalparken utan längs vägen för jag har läst ”127 timmar” och då har jag lärt mig att om man ska ut i naturen på upptäcktsfärd och är ensam så ska man säga till någon innan så de vet när de ska börja oroa sig och vart de ska börja leta. Antagligen hade jag inte riskerat att fastna med armen under en sten av att gå i nationalparken men jag vill heller inte riskera att hittas liks Bockstensmannen. Men jag skulle gärna komma tillbaka hit på sommaren för att se slätterna när de skimrar i lila av ljung, har sett bilder och det är väldigt vackert men brukar vara en annan sak att se det själv live.