emelieabroad.blogg.se

I fredags åkte jag till Newcastle och mötte upp med en tysk tjej som också är comenius assistent och som också känner sig ensam i sin by, synd bara att vi är på olika sidor av Newcastle. Det var en väldigt lyckad helg så synd att det inte har blivit av tidigare.

Vi möttes på tågstationen och gick till hostlet som bara låg en kort promenad där ifrån. Vi checkade in och satt i allrummet och prata i väntan på att vårt rum skulle bli färdigt. På de två hostlen jag varit på i Edinburgh trodde jag att jag hade bokat ett rum för tjejer men hamnade i blandrum, som jag berättat om. Den här gången hade jag bokat ett blandrum med tio bäddar till oss för det fanns inget annat ledigt men när vi kom dit visade det sig att vi hade fått ett rum för tjejer med endast sex bäddar, ganska skönt faktiskt och jag klagar inte.

Efter en snabb lunch gick vi runt på stan och kollade i affärer och en julmarknad som fanns där. Var inte särskilt imponerad av julmarknaden. Vi avslutade kvällen med att gå på bio och se nya ”Hungergames: Catching fire”, den var bra.

Saker man inte ser på svenska biografer: personen bredvid mig satt med en flaska vitt vin i dryckeshållaren.

Lördagen började med frukost på ett fik i närheten av hostlet. Sedan gjorde vi en del turistande. Först gick vi in i en katedral. Tydligen har Danmark någon koppling till denna kyrka för det fanns en minnesplats där det i princip stod ”vila i frid” på danska fast med lite fler ord och lite mer tankvärt. Längs en vägg hade de gamla Storbritannien-flaggor var av en del var så gamla och slitna att det knappt var någon färg kvar på dem. Efter det gick vi vidare till slottet som inte är så stor och man ser det knappt för de har byggt så mycket runt det och tågrälsen går precis bredvid. Inne hade de lite som ett museum med gamla saker de hittat vid utgrävningar och lite historik kring slottet. Vårt turistande avslutades med att vi gick på ”Contemporary art” vilket är ett museum med modern konst. Det var annorlunda mot det som jag var på i Middlesbrough för några veckor sedan. Här hade de satsat mer på konstnärer som använder och kombinerar bild och ljud.

Vi åt lunch på vad vi trodde var en fancy snabbmatsrestaurang (alltså in McDonald’s) men när vi kom in så var det finare än så men vi hade tur för de hade speciella lunchpriser även på helgen så vi slapp bli ruinerade. Eftermiddagen spenderade vi med lite mer shopping, så julklapparna är fixade, tills vi fick ont i fötterna och gick tillbaka till hostlet och vilade upp oss.

Saker son inte händer i Sverige, och tydligen inte i Tyskland heller: Vi frågade om vägen till en busstation och gick mot direktiven men kom upp och visste inte vart vi skulle ta vidare. Då kommer det en kille och sa ”jag vill inte lägga mig i men jag hörde vart ni skulle och tänkte att jag kunde visa vägen”, så han hade alltså stått bakom oss i kön när vi frågade och sedan gått ikapp oss bara för det.

På kvällen blev det efterlängtad utgång. I vårt rum hade det flyttat in en ny tjej som var från Kanada men som hade bott i Newcastle i två månader så hon gav lite förslag på var vi kunde gå. Det slutade med att hon följde med oss vilket var skönt eftersom vi inte hittar så bra i staden. Blev en mycket lyckad kväll med en del billig dryck och en hel del dans. Jag tappade nästan hakan när jag såg fyra tjejer klädda i magtröja, rosa trosor i kalsongmodell (om ni förstår den beskrivningen), svarta knästrumpor i fotbollsmodell och stillettklackar. Tydligen jobbade de på stället med att gå runt och sälja shots och att stå på en scen/upphöjning bakom DJn och röra sig sensuellt till musiken. När jag och Tine (tyskan) hängde in våra jackor så fick vi betala och fick en lapp med ett nummer på, precis som i Sverige så inget konstigt, men så fick vi även skriva i namn och beskrivning på jackan. Då började jag skratta för jag tyckte det var larvigt men nu i efterhand kan jag tycka det är ganska smart egentligen. Men det skulle inte funka i Sverige eftersom alla hänger in sina jackor och systemet i funkar ganska bra. Här är det vanligt att se folk gå runt i t-shirt eller kort-kort mellan pubarna/barerna/klubbarna vilket förundrar mig varje gång för det är kallt. Antingen känner de helt enkelt inte kyla eller så är de konstant askalas, fast jag tror mer på det första eftersom det händer även på skolan där jag jobbar – att de har för lite kläder, barnen går ju inte på pub.

Söndagen kände både jag och Tine oss slitna eftersom det var längesedan någon av oss var ute. Efter att ha checkat ut satte vi oss på ett fik på tågstationen i väntan på att våra tåg skulle gå.