Det här inlägget blev lite mer i stil med en inlämningsuppgift till högskolan, fast mindre akademisk, bara så ni vet det :)
Idag på min lediga dag har jag varit och besökt en skola i grannbyn som sysslar med en lite annorlunda pedagogik i jämförelse med vad vanliga skolor. De sysslar med ”Steiner Waldorf pedagogiken”, jag har läst lite om detta när jag läste specialpedagogik men är inte särskilt insatt i den då det finns många olika pedagogiker att ta till sig. Det var i alla fall intressant att få komma dit och se lite hur de jobbar. Jag fick denna möjlighet då min landlord hade kontakter där och frågade om jag var intresserad av ett besök där. Tror de frågade för att en lärare där är från Sverige men henne pratade jag inte så mycket med idag så det var lite sak samma med den punkten.
Pedagogiken går ut på att eleverna ska få utforska och upptäcka själva. Samtidigt som de använder den gamla pedagogiken där läraren står i centrum. Det var så jag uppfattade det. De håller även på mycket med konstnärliga medel så som målning, teckning och drama. Sen är schemat annorlunda från vanliga skolor där man har lite matte, svenska, engelska osv. varje dag medan de här jobbar i temaveckor och har historia i några veckor i ett visst ämne och sen naturkunskap osv. Gjorde lite research när jag kom hem för att friska upp minnet och såhär står det på Wikipedia: ”Waldorfpedagogik eller Steinerpedagogik är en pedagogik som baseras på en antroposofisk bild och syn på människan som en kroppslig, själslig och andlig varelse (...) utgår från och baseras på barnets naturliga tilltro till och förundran inför världen, och strävar efter att bygga upp barnets trygghet och förtroende till den som en intressant och god plats att leva i.”
Jag ska försöka att inte låta dömande eller fördomsfull för jag har ju faktiskt bara varit där i ett par timmar och sett lite grann av deras undervisning och är fortfarande inte insatt i deras pedagogik. Utan istället bara berätta om vad jag har sett idag, med risk för att låta dömande.
Mitt starkaste intryck är att det var ganska flummigt och hippieaktigt. Dels för att mycket handlar om att leka och att skrivning och läsning kommer när det kommer (jag är inte emot lek men jag tycker ändå att en blandning är bra) men även eftersom majoriteten av lärarinnorna hade på sig långa tunga (mycket tyg) kjolar och lager på lager med blusar och koftor. Barnen hade inte skoluniform och verkade ha klätt på sig i mörker med tanke på hur de såg ut (svenska barn ser antagligen inte mycket mer fasionabla ut an dem men i jämförelse med andra engelska barn som har skoluniform och som har blivit det vanliga för mig att se här). Första intrycket är som sagt viktigt och sätter starka spår... Var en mysig atmosfär i skolan och det är väl den familjära känslan de vill åt kan jag tänka mig för att eleverna ska våga öppna upp. Om valet att ha kvar bänkarna från slutet av 1800-talet (gamla var de i alla fall) var för att uppnå den känsla kan jag inte uttala mig om.
Min känsla efter besöket var att det kändes lite som en sekt där alla pratade om hur bra de har det och hur bra det är där (fick skjuts hem av en förälder som lovordade det och det är ju bra att de trivs med skolan). Min skepsis kommer även från att jag ser det utifrån mig själv och jag känner att jag i min roll som lärare aldrig skulle passa in där men det beror ju även på att jag inte är insatt i deras pedagogik. Men de får gärna arbeta på det sättet så länge eleverna lär sig det de ska för att kunna gå vidare i skolsystemet och de tycker det fungerar. Glömde dock att fråga hur de arbetar mot läroplanen, eller om de gör det, vilket hade varit intressant att veta...
I ett av klassrummen jag var inne i fick jag hjälpa till att vika stjärnor av silkespapper (gjorde några till när jag kom hem bara för att komma ihåg hur man skulle vika eftersom jag tycker sådant pyssel är kul) och fick med mig en lila hem som jag ska sätta upp på fönstret.