Här är de som jag åt crepes med igår på restaurangen Crepe Mania. Killen på golvet är med i AIESEC men jobbar inte för dem (alltså är han som jag fast här ifrån) och det var han som bjöd med mig, Edward och Hanna. Han gick det med några från sin franska-klass så det var ju gulligt att bjuda med oss. Hon längst till höger som ser väldigt glad ut är hans fransklärare.
Jag har som sagt aldrig ätit crepes förr men jag blev positivt överraskad då jag har kännt viss skepsism över att ääta pannkaka med olika fyllningar. Det var en "ät-så-mycket-du-vill"-meny, jag orkade fyra, hade nog kunnat pressat i någon till men kändes onödigt. Var ett mysigt ställe, utifrån vägen såg det inte ut att vara mycket för världen men när vi gick in på gården så var det fint och trevligt inrett (även om det var utomhus). Man fick en känsla av att vara vid Medelhavet, eller i Frankrike som kanske är mer passande när man äter crepes.
Kan även berätta att vårat lilla möte om Rio de Janeiro gick bra so now it's on! Men berättar mer om det längre fram när det närmar sig.
Den här bilden såg jag på bussen och reagerade på den tjocka figuren, har aldrig sett någon sådan förrut. En tanke som slog mig är att jag skulle vilja ha en pepparkaksform som ser ut så.
Nu är det helg, känns ganska skönt. Jag trodde att jag hade en fullplanerad helg men så blev de planerna inställda så nu vet jag inte riktigt vad jag har att förvänta mig, får se helt enkelt och det är ju det jag är van vid. Ska i alla fall se till att hitta på något med några AIESECers imorgon kväll för annars kommer Larissa vilja ta med mig till kyrkans ungdomskväll där de ska ha någon form av matkrig och kasta tårtor på varandra. Hon säger att det blir jättekul vilket det kanske är när man är 17 år och är med sina vänner men jag ser inte direkt tjusningen i det (hade det varit med mina vänner på en annan plats så hade jag säkert tyckt att det varit kul, jag menar jag är ju inte den som är den).
Idag efter jobbet hann jag vara hemma ungefär en timme innan jag skulle åka till skolan där jag lär mig portugisiska. Jag ttror jag har berättat om dealen med att vi får vara lektioner gratis och idag var första tillfället då vi skulle "ge tillbaka". Vi fick träffa ungdomar (17-20 år, och eftersom jag skrev ungdomar så känner jag mig ännu äldre än vad jag faktiskt är) som pluggar engelska där. Vi berättade om våra länder och de berättade om Brasilien. Fick veta en del om deras system för att söka till univeritet vilket verkar väldigt omständigt och de blev avundsjuka på det svenska systemet. Vi söker ju bara och hoppas på att komma in, sen har man ju ofta ett hum im vad intagningspoängen ligger på så man vet om det är helt kört eller ej och vi kan söka hur många skolor och program/kurser som möjligt samtidigt. Här måste de göra någon form av test för att se om de klassar in och klarar de första testet så måste de göra ett till test. Dessa test måste göras IRL (använder detta uttryck ytters ironiskt eftersom jag tycker det är larvigt, men för er som inte vet så står det för In Real Life), alltså kan de inte göra det från datorn utan måste åka till den skolan de vill ansöka till för att göra testet. Alltså om du är från Uberlandia men vill plugga i Sao Paulo så måste du åka till Sao Paulo för att göra testet. Och de kan bara göra ett test per år - fast det fanns två olika test man kunde ta och jag tror att de kunde ta båda testen under samma år. Hur som helst verkar det svenska systemet mycket lättare.
Det var kul att träffa dessa människor och de var nyfikna på Sverige. Ingen som frågade om det går isbjörnar på gatorna men de farsineras över att vi får snö och att det blir minusgrader. Sen så var de intressarde av hur de är att leva i Sverige för det har sett på olika "världsundersökningar" att Sverige ligger i topp för bästa land när det kommer till välfärd och såntdänt (internt: försökte stava det så som My deer a.k.a. Kajsa påpekar att jag säger det jämt, kommer i och för sig inte ihåg om det är det ordet eftersom jag själv inte märker att jag använder det specifika ordet överdrivet ofta)
Rätt ord men du låter mer som att du säger såntdärnt, alltså med ett r också ;)