Som ni vet har jag ledigt från och med den här veckan fram tills jag åker hem eftersom mitt projekt är slut. Jag klagar inte på att jag är ledig men det blir mest till att pilla naveln. Fast det är mer bildligt talat för det jag gör är att sitta ute och läsa. Man måste ta vara på solen! Amerikanskorna jag träffade i söndags förstod också mina känslor för att man måste ta vara på solen, känns skönt att någon förstår mig för det gör inte riktigt brassarna tror jag. Men deras land hade ju slutat fungera helt om de alltisd skulle vara ute när det är fint väder eftersom det alltid är fint väder här.
På tal om väder så fick jag höra att när de har sommar, alltså där i november-januari, så har de också regnperiod. Men då är det mer att det från ett ögonblick till ett annat slår om och tokregnar i några minuter och sen blir det sol igen. Tydligen är regnet varmt (vore ju i och för sig väldigt konstigt om regnet skulle vara kallt med tanke på att deras sommartemperatur är ~35 grader) så man känner sig klibbig efteråt. Jag litar på denna källa eftersom personen som berättade det bor här.
Men tillbaka till min ledighet. Jag satt ute i solen och läste. Efter lunch följde jag med Larissa och mamman till en av alla mostrar. Först när jag blev tillfrågad om jag ville följa med svarade jag nej men efter att ha tänkt lite så ändrade jag mig. Är ju ändå trevligt att lämna huset ett tag och se lite andra omgivningar. När vi kom hem åt jag och Larissa varsit bakverk. Det var som ett vetebröd (alltså en semelbulle) som bar doppad i choklad och fylld med chokladsås. Ångrar att jag åt hela för den var god men blev sådär äckelmätt så att man inte kan njuta av sit sötebröd efteråt utan skulle helst vilja sticka hål på magen och tömma innehållet. Sen satt jag ute och läste, solen hade försvunnit från bakgården men var ändå skönt ute. Läste ut min bok (har tre till så jag tror jag klarar mig) lagom tills att solen började gå ner (vid sextiden, den går upp vid sextiden också för den som undrar) och nu sitter jag här.
Här är mina läs-buddies som gör mig sällskap. De är inte jättesociala och båda är rädda av sig. I början när jag satt ute så smög sköldpaddan på mig tror jag, stack upp huvudet lite grann men så fort jag tittade dit så försvann han. Men nu har han börjat ta sig upp på kanten och kastar långa blickar åt mig. Men om jag rör mig för hastigt så är han väldigt snabb i. Eftersom det tar så lång tid för honom att ta sig upp så försöker jag att inte röra mig för fort, som den sanna djurvän jag är.
Här är bakverket jag blev äckelmätt av. Det nyttigaste var nog körsbäret och det var nog inte särskilt nyttigt det heller, sockerindrängt.