Idag på förmiddagen följde jag med Larissa till hennes skola där hon har engelska. Som jag nog nämnt förut så verkar deras skolsystem vara lite uppdelat så man läser några ämnen på ett ställe och några andra på ett annat. Sen så är det inte säkert att de lär sig engelska i vanliga skolan så bland de som faktisk kan engelska är det vanligt att de tar kvälls- eller helgkurser på en privat skola.
Klassrummet var ett litet rum, kanske 10 kvm, och det var inte så många elever. Idag var de fem men tdligen så var det tre stycken som saknades. Läraren var en tjej som var i min ålder ungefär. Skulle gissa på att hon har lärt sig engelska genom att plugga och inte genom att åka till ett engelsktalande land för hon var bra på grammatik men hennes uttal var helt fruktansvärt (kanske lite väl starkt ord men ni förstår vad jag menar). Hon läste upp olika meningar som var snarlika men så skulle de svara på vad som var skillnaden. Ex. "They've been married for thirty years" och "They were married for thirty years". Men så på ett av exemplena så läste hon fel och kunde inte uttala orden rätt så eleverna såg väldigt förvirrade ut och förstod inte poängen så då kunde jag inte hålla mig och ursäktade mig och läste upp det igen, korrekt. Nu hör jag min kära mor säga "men det gjorde hon säkert bara för att du skulle få göra just det" men så var det inte alls, hade ni varit där och hört henne så hade ni förstått.
De höll bara på att traggla grammatik och det gör de tydligen varje gång, jag var tvungen att fråga Larissa efter. Jag tycker det är synd att det inte verkar satsa på den engelska undervisingen här. Under våren när jag har läst engelska i Uppsala så har vi pratat mycket om hur man ska få in grammatikundervisingen "utan att det märks", om ni förstår hur jag menar. Grammatik är verkligen inte den roligaste biten av att lära sig språk och när man är i början kan jag tycka att det är det minst väsentliga, huvudsaken är väl att man kan kommunicera och göra sig förstådd. Det spelar inte så stor roll om du vet i vilken form ordet borde vara om du ändå inte vet vilket ord du ska använda. Men det verkar vara en relstivt ny metod att man ska lyssna sig till ett nytt språk och att själva pratandet ska komma före grammatiken. Nog för att jag märkte att jag har hittat på min egen grammatik under vägens gång när jag har utvecklat min engelska men jag känner mig ändå trygg i språket och tycker om att prata engelska och det ser jag som värdefullt.
Vad filosofiskt det här inlägget blev nu. Tanken var mest att jag skulle skriva att jag hade följt med Larissa till skolan och att det var intressant att se.