Standardfrasen i mitt liv just nu kan man väl säga men ska förhoppningsvis bli ändring på det från och med nu. Jag hade skola idag vilket kändes skönt efter en dag när jag egentligen inte gjort någonting. Eftersom det gick rykten om att bussarna inte gick idag så åkte jag hemifrån tidigare än nödvändigt, plus att jag ville komma ut. Men dit gick bussarna precis som de skulle så jag kom fram i god tid. Satt i en liten park ett kvarter från skolan och väntade på att tiden skulle gå. (Den påminde om den lilla parken uppe i Ostuni som har de där träden med stora vita blommor).
Första lektionen i portugisiska är nu avklarad men kan inte påstå att jag känner mig klokare. När jag hör enstaka ord går det bra för många ord påminner om engelskan och svenskan men med mycket "i"- och "o"-ljud i slutet. Men när det blir meningar så är det kört får då tycker jag allting låter likadant. Sen var det mycket att ta in idag såhär första gången. Nästa lektion är på onsdag och vi har fått läxa att göra, dels skriva en liten dialog (vi har fått massa exempel på standardfraser som vi ska sätta ihop och låtsas att vi introducerar en vän osv.) men även lyssna och träna på utal. Jag hoppas att om jag gör läxan ordentligt så kanske jag inte känner mig fullt så förvirrad. För idag så kände jag mig förvirrad vilket ledde till att jag blev frustrerad över mig själv att jag inte fattar något vilket i sin tur ledde till att jag verkade jättenervös. Blev inte bättre när läraren (mannen med det fasta handslaget) frågade varför jag var så nervös och om jag alltid var så. På den frågan svarade jag ja för det är nog närmast sanningen. Ska även se till att äta någonting innan så jag inte blir hungrig en kvart in på lektionen för det förbättrar inte direkt koncentrationen. Ganska basic och man kan tycka att jag borde ha lärt mig sådant efter alla år i skolan, men icke.
Efter så gick jag och mina tre studiekamrater (även volontärvänner) och åt en tidig middag ihop. Detta innebär att vi åt vid åtta iställer för att ät vid tio halv elva som man gör här. (Nog för att jag och Kajsa vid tillfällen har haft sena middagar men då har vi även haft sena kvällar, förstår inte riktigt grejen med att äta så kort innan man ska gå och lägga sig.). Vi beställde korv med bröd, då är det ingen liten grej med senap och ketchup som kommer in till bordet ska ni veta. Brödet är ungefär dubbelt så stort som i Sverige och det har de fyllt med allt möjligt. Förutom korven så var det champinjoner, majs, någonting som hade konsistensen av kött, salladsblad, dressing och toppat med fnus (kallar det fnus för vet inte vad det heter, men hemma skulle vi nog säga strimlande chips eller små knapriga strips, vet att någon av chipstillverkarna hemma har haft en sådan produkt - jag har nog lyssnat för mycket på P3 som inte nämner fabrikat). Blev väldigt kladdigt och var svårt att äta vackert. Till det så drack vi en brasiliansk speciallitet som är mixad mango med mjölk, det här var tydligen inte den bästa så får prova igen någongång men var ändå ganska gott och smakade som en milkshake ungefär.
Hemfärden denna kväll blev lite för spännande i min smak. Hade sett fram emot att bara sätta mig på bussen och komma hem i bra tid, men icke. När jag och Maria (hon jag jobbar med) kom till busstationen så såg vi massor med poliser och ingången var stängd. Vi tog ett varv runt (den här stationen är en stor busscentral) men alla ingångar var stängda och det var massor med poliser ute. Är fortfarande oklart för oss vad som låg bakom det men kan väl säga som så att protesterna för fotbolls-VM ligger bakom detta. Ddetta gjorde att vägar var avstängda och bussarna gick inte. Maria skulle bara två busstopp bort hem till sin värd så vi gick dit så fort vi kunde. De hjälpte mig att ringa taxi. Där kan man tro att den här historien slutar för det gick ju så bra sist jag åkte taxi, men icke. Den här gången var det en trevlig gubbe som inte hade GPS i bilen som körde mig. Eftersom det var avspärrningar fick han köra på andra mindre vägar som då även var omvägar. Vet inte om han hade hittat om den stora vägen var fungerande men nu åkte han i alla fall vilse. Han gestikulerade om jag kände igen mig, vilket jag inte alls gjorde för allt ser likadant ut här och ännu mer när det är mörkt ute. Vi snurrade runt ett bra tag innan han äntligen hittade fram. Är ändå sånna här små oväntade äventyr som får en att tänka tillbaka och uppskatta hur enkelt och bekymmerslöst liv man faktiskt har levt.
Jag tror inte att jag överdriver om jag säger att vi har sett alla poliser som finns i Uberlandia idag. De gick i stora klungor och ser mer skräckinjagande ut än vad svenska poliser gör. De är klädda i khakifärgade kläder, svarta kängor och basker och skottsäker väst som det står "Polícia Militar" på. Jag är inte rätt person att uttala sig om vapen eftersom jag inte kan ett dyft om det men här följer en kort förklring så ni förstår bilden: poliserna som stod still vid sina bilar hade någon form av automatgevär och de som gick runt hade pistol och batong. Först såg vi ett tiotal utanför första ingången och tänkte att något var i görningen. Men när vi sedan var på väg runt stationen så hamnade vi i en grupp om 30-40 poliser som var ute och spatserade och sedan såg vi poliser lite här och var. Antar att det är det här min värdfamilj menar med att det är farligt här... Varken jag eller Maria fick den här känslan av "men vad skönt att det är poliser här" utan var snarare tvärtom och vi ville bara bort därifrån.