Nu har det gått flera dagar sen jag skrev senast men förklaringen till det är att jag först inte hade något att berätta om och när jag sedan hade något att berätta om så hade jag inte tid att skriva.
I måndags jobbade jag heldag, hon jag jobbar med påstod att hon fortfarande inte kände sig helt frisk, tror jag så mycket jag vill på med tanke på att jag såg på facebook att hon varit ute med vänner dagen innan och på måndagen var hon och bowlade, men jag är inte den som är den och jag blev ledig på tisdagen istället. Så tisdagen spenderade jag sittandes ute i solen och läste.
På tisdagskvällen följde jag med några vänner ut på restaurang. Den hette Churrascaria, vilket betyder Steak House, vilket också var vad det var. Det är inget ställe som lämpar sig för vegetarianer minst sagt. Nog för att de hade en stor salladsbuffé med allt möjligt men det var inte därför som vi hade gått dit. Jag har ätit kött från alla möjliga olika djur (eller antagligen de mest vanliga köttdjuren som vi även äter hemma i Sverige) och alla möjliga olika delar. En del var så gott och mört att det smällte i munnen och annat var bara gott och en del var så salt så att läpparna sved. Det var som sagt en restaurang där man inte behövde välja från någon meny utan det var "ät så mycket du vill". Det känns fel att kalla det buffé för då måste man ju göra jobbet själv, alltså gå och hämta maten. Här gick servitörerna (den enda kvinnan jag såg var den som gick runt med dessertvagnen) runt med de olika köttbitarna på stora spett och frågade om man ville ha en bit och skar till det vid bordet. Väldigt smidigt sätt att få mat på och det gjorde att tallriken var konstant full och jag blev proppmätt. Det dumma är att jag inte kommer ihåg vad jag åt men det tror jag mer är en språklig sak som inte de kan rå för. Känner många där hemma som hade älskat den restaurnagen och sättet de serverade på (inte minst pappa och lillebror samt Mr. Hartung). Till bordet kom de även ut med strips, friterad barn och friterad ost vilket vi tog oss en tugga av då och då för att... finns inget bra svar på det egentligen eftersom vi åt kött i mängder men det är skönt att variera sig lite ibland.
Min tallrik i början av kvällen innan den blev överfull, skulle tagit en efterbild men tänkte inte på det i matkoman. Det som ser ut som små hjärtan är små hjärtan av kyckling, det var inte äckligt men heller inte det godaste jag smakat och kändes onödigt att trycka i sig dem när det fanns så mycket annat som var godare.
Såhär såg det ut när servitörerna kom till bordet. Knivarna (som inte syns så bra på bilden) var oerhört vassa så det såg ut som att de skar i gelé eller något annat som är lätt att skära i. Den här servitören var nog den som låg bakom att vi blev så proppmätta för han återkom flera gånger och till mig kollade han med hundvalpsögon och till killarna kollade han med "kom igen då, är du man eller mus".
Här är några av dem som var med, ingen idé att skriva namnen eftersom jag inte direkt har koll på dem
Såhär såg det ut när servitörerna kom till bordet. Knivarna (som inte syns så bra på bilden) var oerhört vassa så det såg ut som att de skar i gelé eller något annat som är lätt att skära i. Den här servitören var nog den som låg bakom att vi blev så proppmätta för han återkom flera gånger och till mig kollade han med hundvalpsögon och till killarna kollade han med "kom igen då, är du man eller mus".Här är vi alla. På min sida av bordet är det jag, en nyanländ engelsman, Arthur som inte jobbar för AIESEC (han har varit volontär i Kina) men som är snäll och tar med oss på restaurang, och hans kompis. På andra sidan bordet är det Edward, en som jag tror jobbar för AIESEC eller bara är kompis med Arthur och två nyanlanda interns från Syd Korea.
När Larissa såg den här bilden så kommenterade hon över att det var jag och sju killar (Hanna som brukar vara med oss hade fått förhinder). Inget märkvärdigt tycker jag men i det här landet verkar de tro att killar och tjejer inte kan umgås med varandra utan att det skulle få påföljden bebis.
När Larissa såg den här bilden så kommenterade hon över att det var jag och sju killar (Hanna som brukar vara med oss hade fått förhinder). Inget märkvärdigt tycker jag men i det här landet verkar de tro att killar och tjejer inte kan umgås med varandra utan att det skulle få påföljden bebis.
Igår (onsdag) efter att jag hade varit på den tredje lektionen i portugisiska mötte jag upp med andra AIESECers på en restaurang/bar som hette Beco de canela. Jag tror att det skulle vara en spanskinspirerad restaurang men det hade de inte lyckats så bra med. Men det var väldigt trevligt och vi var väldigt många så vi var nog mer där för sällskapets skull än för matens skull. När de började bli dags att tänka på refrängen så frågade de var jag bodde och hur jag skulle ta mig hem och jag svarade med bussen (vi var precis vid busstationen så jag tyckte det kändes smidigt) så fick jag många skrämmda blickar och det slutade med att jag fick skjuts hem från en som jobbar för AIESEC och sådant tackar man ju inte nej till.
Här är några av dem som var med, ingen idé att skriva namnen eftersom jag inte direkt har koll på dem
Efter gårdagens köttfrossa kände jag för att äta sallad denna kväll och fick in detta. Det som är längst bort på tallriken är någonting som bara finns i Brasilien som jag inte kommer ihåg vad det heter, men smakar ganska gott. Eftersom det kändes överdrivet att jag skulle äta allt själv så fick folk görna smaka och den roligaste synen uppstod nog när en av sydkoreanerna från igår provade att äta en oliv, kan säga att det inte var hans favorit vilket syntes på hela hans kroppspråk.
Ett stycke brasiliansk öl
Igår på lektionen i portugisiska kändes det som att uttalet börjar komma på plats så snart kanske jag kan komma ihåg de olika fraserna. Den brasilianska portugisiskan skiljer sig från den portugisiska portugisiskan. I Portugal pratar de tydligen mer som de skriver, t.ex. Boa noite som betyter God kväll säger de "noite" men här säger de "notch". Sen så om ett ord slitar med L så utalas det som ett U och R uttalas som H vilket gör mitt huvud ytters förvirrad så fort jag ska försöka säga något men det känns som att det börjar falla på plats. Min självkänsla när det kommer till portugisiska är i princip obefintlig samtidigt som jag bara vill lära mig språket, något av en konflikt i min hjärna