Idag har Larissa gjort manikyr och pedikyr. Det blev en fransk sådan på både fingrar och tår. Är fint och jag känner mig väldigt feminin. Vet dock inte om det är min stil riktigt med så fina tår, det innebär ju att de måste var lite längre än vad jag brukar klippa ner dem till men det är väl den brasilianska fåfängan som drabbat mig lite grann (kvinnorna här är fåfänga skulle jag säga - märker det inte på männen lika mycket men de håller säkert också på och fixar sig en massa - de är alltid uppklädda som om de skulle på fest och brasiliansk vaxning är ingen myt om någon trodde det). Kallar det lyx med tanke på att när jag målar naglarna själv så går det på några minuter (exklusive torktid såklart) men idag så satt vi i närmare två timmar för det ska putsas och filas innan det kan målas. Skönt att bli ompysslad och jag kände mig som en prinsessa.
För ett tag sen så önskade jag av mamma att hon skulle göra de friterade degknytena till min sista middag med dem för hennes är de godaste jag har ätit här. Jag tänkte att vi skulle göra det imorgon eftersom det är min sista kväll här och hade planerat in ett sista restaurangbesök med ett par vänner idag. Men som vanligt är det lite bristande kommunikation mellan oss och tydligen skulle vi ha familjemiddagen iddag eftersom de är upptagna med kyrkan imorgon. Ingen större skada skedd mer än att Artur, killen som har varit snäll och tagit med oss till restauranger och så vidare, inte kan imorgon för att han har tenta. Det är ju typiskt, men kändes dumt att gå ut idag med tanke på att det är jag som önskat maten här hemma och de lagar den för min skull.
Blev ett litet avbrott i skrivandet men det märker ju inte ni av. Men nu har jag i alla fall ätit och känner mig nöjd (ångrar dock den ena för jag känner mig proppmätt så skulle inte förvåna mig om det sprutar ut genom öronen snart, vilket i och för sigg skulle vara en helt vidrig händelse inte minst för min omgivning). Den matiga innehöll köttfärs, något grönt (alltså grönsak som jag inte kan namnet på och som jag aldrig sett i Sverige) och löö samt ost. Den söta innehöll banan (en lite fastare variant än den vi hemma i Sverige är vana vid, skulle vilja påstå att sötman i den är på ett annat sätt också), kanel och socker samt ost. Mycket gott var det och tror att familjens skämt under middagen var hur mycket jag kommer sakna den brasilianska maten när jag åker hem. Och det stämmer ju, men inte ris-och-bönor-varje-dag.
Mat är ju en stor del av ens liv, jag kommer ihåg när jag och Emelie (min "au pair-kollega") började närma oss slutet av vår vistelse i USA och folk frågade vad vi kommer sakna mest och båda började gå igenom i huvudet vilken mat vi skulle sakna mest som om det inte var något annat väsentligt att sakna.