emelieabroad.blogg.se

...fast varmt för vattenlandet jag var på igår hette Hot Park. Vi åkte till en annan state till en stad som heter Caldas Novas som ligger cirka tre timmar norr ut från Uberlandia. Vi var ett gäng på cirka 20 personer som samlades 06.30 vid universitetet för att åka tillsammans i en hyrd buss, en sådan liten buss som tar så många personer. Det var ingen som var överdrivet social under bussresan för när vi åkte dit var alla morgontrötta och när vi åkte hem var alla trötta efter en heldag i vattenlandet.

När vi kom fram fick vi stå utanför och vänta ett bra tag trots att vi hade betalt i förväg. Nu var det ju inte jag som låg bakom plneringen av detta evenemang så vet inte vad som var problemet. Men vi hade fått rabatterat pris eftersom vi var en grupp och så skulle vi få lunchen gratis så var väl lite som behövdes fixas med antar jag eftersom komunikation i det här landet inte är på topp.

Vattenlandet påminde lite om Skara Sommarland där det fanns lite alltmöjligt att göra (fast det fanns inga åkattraktioner utan vatten). Hade man haft lust hade man kunnat kolla på fåglar, spelat minigolf eller skjutit på varandra med paintball. Det fanns även fotbollsplaner, vollybollplaner och tennisplaner men inget av det uttnyttjade vi för vi var där för att bada. 

När folk här frågar vad jag hade för bild av Brasilien innan jag kom hit svarar jag "women in tiny bathing suits" vilket jag inte har sett så mycket av eftersom jag bor i Uberlandia där det inte finns någon strand. Men igår så fick jag det bekräftat och det är inte vara kvinnorna som har små badkläder utan även männen har minimalt med kläder på sig. Tydligen är det helt okej att ha string på stranden men hade man tagit av sig och varit topless så hade det varit ett stort tabu, the Brazilians know their limits. Är sällan jag har sett så många bara skinkor (om man räknar bort den minimala tygbiten emellan) på samma gång men kan inte låta bli att tänka tanken att det borde gå väldigt fort för dem i rutchkanorna eftersom bar hud ofta är att föredra där för fartens skull. 

Vi började med att gå till stranden. Det var ingen riktig strand utan en pool som var gjord så som vattnet är på stranden, alltså att det är grunt när du går i och så blir det djupare och djupare. Plus att de hade en vågmaskin som gick igång med en viss tidsintervall. Det var lite tant Berg på den, det var kul när det startade men så var det ännu skönare när den väl slutade. 

Först var vi alla i samlad trupp men det är svårt att lyssna på tjugo viljor så det blev att vi delade upp oss. Jag hängde med två amerikanskor. De var inte här i Brasilien med AIESEC utan med någon annan organisation. De hade varit här i fem månader och skulle vara kvar till november och jobbade på universitetet som engelsklärarassistenter (på ett ungefär var det väl det som de gjorde). Båda hade pluggat så att de hade examen i spanska och portugisiska och jobbade som lärare i det hemma i USA men gjorde det här som någon utbytesgrej. De var väldigt trevliga och lättsamma att prata med, och som vanligt nyfikna på Sverige och Europa. Och det var lite äldre, alltså i min ålder vilket var skönt som omväxling efter alla unga människor jag träffar här (citat från tanten Emelie). 
Jag hörde något om att Hot Park är störst i Brasilien, kanske även i Sydamerika men det beror nog mest på ytan för vi fick gå en hel del mellan de olika ställena. För att vara ett vattenland tycker jag nog att det var litet utbud av rutchkanor men det gjorde att vi hann med att åka alla. Det var vanliga rutchkanor och det var rutchkanor där man hade flytringar och åkte i totalt mörker vilket gjorde det hela ännu mer oväntat och roligt/läskigt. Deras dragplåster var "Xpirana", det hade lagt ner mycket tid på effekterna innan man kom fram till själva rutchkanan. Det var skyltar som sa "vänd om" och "inga överlevande" blandat med ljudeffekter av folk som ksrek i panik. Nog för att mitt hjärta bultade extra mycket när jag stod där och vänta (kanske för att vi fick stå i kön länge och kön bestod av att man gick upp för en trapp som aldrig verkade ta slut) och kunde fråga sig själv vad man höll på med, men lite som med alla sådana åkattraktioner som går rätt ner tar de slut väldigt fort i jämförelse med hur lång tid man har väntat. Kändes som mycket liv för lite hår som bonden som klippte grisen sa (eller hur nu det talesätte är).
Vi samlades upp allihopa vid lunch och efter lunch åkte vi i Lazy River som var den lugnaste attraktionen på hela parken. Man låg i/hängde på en ring och flöt med en bana längst en pool och gjorde ingenting förutom att njuta. Lagom att göra efter lunchen men förstår varför det var så mycket pensionärer där om man säger så. 

I ett vattenland måste det såklart finnas en undervattensbar, eller så nära en undervattensbar man kan komma för människor som inte kan andas under vatten. Det såg ut som en översvämmad vanlig bar där det var vatten nästan ända upp till baren. Själva stolsitsen på barstolarna var under vatten men borden var över vattenytan. När vi var där inne kunde jag inte låta bli att tänka att det måste vara såhär det känns att vara Lilla Sjöjungfrun när man simmar omkring bland borden och bara guppar runt. Menyn var inplastat turligt nog.

Jag har även dansat till Gangnam Style med två sydkoreaner i vatten (det här är egentligen mer sanning än jag vet men det låter helt klart roligare om man berättar det så, sanningen är att jag var med två sydkoreaner samtidigt som Gangnam Style kom igån i högtalarna men det är väldigt svårt att göra den dansen i vatten). 

De hade ett intressant system för betalning inne på anläggningen. Istället för att man skulle gå runt med plånbok och lösa pengar, vilket är osmidigt när man badar och åker rutchkanor, så fick man ett kort som var registrerat på en själv som hängde i ett snöre runt halsen. När man köpte något så registrerades det på kortet och detta tyckte jag var smart tänkt ända tills vi skulle gå ut från parken och samtidigt som alla andra checka ut oss. Vi stod i en oändligt lång kö, som tur var hade jag trevligt sällskap. 

På vägen hem till Uberlandia stannade vi på ett ställe för att äta en enkel middag, nämligen "pastel" (uttalat: pastejo). Jag har ätit det förr och det är gott, svårt att misslyckas med friterat. Det är en typisk brasiliansk snabb-mat-rätt. Det är som en friterad paj, som pajerna som finns på McDonald's hemma i Sverige fast de här är större och fyllda med mat - kött, kyckling, ost, tomat osv. beroende på vad man önskar sig. Fanns tydligen med choklad också såg jag för det beställde tjejen jag satt brevid till efterrätt. 

Det kändes som om vi aldrig skulle komma hem. Killen jag satt brevid vaknade till och sa "jag som trodde vi var i Uberlandia men vi är ju i grannstaden så jag kan sova tio minuter till", vilket säger en del om brassarnas tidsuppfattning för där ifrån var det minst en timme hem. När vi väl var tillbaka vid universitetet höl jag tummarna för att bussarna hem skulle gå smidigt och det verkar ha hjälp för gick ändå fort att komma hem även om mina fötter och resten av mig (fast fötterna var trötta efter att ha stått och gått så mycket att det gjorde ont) hade viljat kunna teleportera hem sig.